Konstnären Bengt Böckman, 77 år, Torna Hällestad, har, som tidigare meddelats, avlidit.
Bengt Böckman debuterade som målare med en utställning i Stockholm 1960. Hans mentor var imaginisten Max Walter Svanberg. Men det var när han började som elev hösten 1964 på den nystartade Grafikskolan Forum i Malmö, med Bertil Lundberg som lärare, som han fann sin personliga väg.
1965 debuterade han som grafiker med utställningen ”Klot” på Lilla konstsalongen i Malmö, och därefter följde hans stort upplagda ”Projekt 666”, vars namn var inspirerat av vilddjurets tal i Uppenbarelseboken. Böckmans sciencefictionartade etsningar med sin surrealistiskt overkliga arkitektur blev tidsbilder med stor genomslagskraft, även internationellt. Kulmen på denna period blev det epokbildande bladet ”VSOP” 1969, som var den största etsningen dittills av en svensk konstnär.
Parallellt med grafiken var Böckman lika aktiv som målare. Han målade på gammalmästerligt vis i äggoljetempera med färger som han rev själv. Med målningar som ”Punkt M sammanfattning” 1968 (tillhör Moderna museet) och ”MI 15” 1970 speglade han indirekt ett turbulent skede i politiken, då USA:s krig i Vietnam medförde att en generation tog ett par rejäla steg vänsterut.
Böckman blev dock aldrig någon ”plakatmålare” utan följde sin egen väg. Under 70-talet tog färglitografin över och han hade stora framgångar med sina ”koloniala” bilder, även i Västtyskland.
Under 80-talet ägnade han sig åt det stort upplagda ”Galopprojektet”, och under 90-talet kom de nästan årliga vistelserna i Villa San Michele på Capri att innebära en nytändning, då han återupptäckte akvarellmåleriet. Han var också en livsnjutare, och den stora akvarellen ”Ateljébordet, Villa San Michele” är ett genuint uttryck för den harmoni och lycka som han kände på Capri.
Böckman var en fenomenal tecknare. Han följde aldrig några trender utan förblev alltid sin egen vision trogen. Den nonfigurativa konsten intresserade honom inte, den enda moderna ism som i någon mån inspirerade honom var surrealismen. Han förblev en berättare i sin konst men i ett fantasifyllt bildspråk, som jag i min monografi 2009 kallade för ”magisk realism”.
Litteraturen betydde mycket för honom, och det var i litteraturens tecken som han redan under gymnasietiden på Spyken i Lund mötte sin livskamrat, den blivande författaren Heddi Böckman.
Marcel Prousts stora romanbygge blev en avgörande inspirationskälla för honom, allteftersom de sju delarna publicerades på svenska. Tiden och tidsdimensionen är det ena genomgående temat i Böckmans konstnärskap, det andra är kampen mellan naturen och människans civilisatoriska strukturer.
2009 sammanfattade Böckman sitt 50-åriga konstnärskap i sin största utställning, i Edsviks konsthall norr om Stockholm, våren 2010 även visad på Kulturen i Lund.
Under de sex sista åren arbetade han med ett nytt stort projekt, tarotprojektet, där han nytolkade de mystiska trumfkorten i den urgamla tarotkortleken. Han hade just fullbordat sin svit av 22 höga tarotmålningar, då hans arbete avbröts av döden.
Denna esoteriska svit blir Bengt Böckmans ”testamente” till eftervärlden och kommer förhoppningsvis snart att visas på en minnesutställning över denne unike konstnär.
Jan Torsten Ahlstrand