Gisela Beckendorf har avlidit i en ålder av 86 år. Gisela begravdes i några vänners närvaro och har lämnats att vila i minneslunden på Gamla kyrkogården i Malmö.
Man var inte tillsammans med Gisela lång stund förrän hennes livs passion dök upp i samtalet: opera, som hon sällan upplevde utan verkets libretto på originalspråket och kikaren till hands. När hon tog in lördagskvällens operaföreställning i radio fick ingenting störa, det beskedet fick man med besked om man råkade söka per telefon då. Hon hade häftigt temperament och kunde brusa upp för småsaker, en egenhet hon själv var väl medveten om. Dessbättre var heller aldrig leendet långt borta.
Gisela tog del av allt hon vurmade för på originalspråket, vilket hon klarade i hela den omvärld där hon funnit sina favoriter. Det gällde opera, men också litteraturen, lyriken och i den mån det krävdes i konsten. Gisela var en sällsynt allomfattande kulturkonsument.
Näst opera var resor och språk hennes behov och lust i livet. Jag vet inte hur många språk hon behärskade, men att döma av hennes bibliotek så rörde det sig om åtta, möjligen nio. Hennes skolbetyg från barn till vuxen avslöjade uteslutande högsta betyg i samtliga ämnen under hela studietiden.
Hon kom från Tyskland med sin familj 1933, då fadern först sonderat familjens möjligheter i landet. Han hade tjänstgjort i första världskriget och familjen sökte sig hellre utomlands än att han skulle tvingas ut i krig en andra gång. Han var kemist och led ingen brist på arbetstillfällen i Sverige, där han bland annat sysselsattes på universitetsnivå. Modern Amanda var i Tyskland konsertpianist, en uppgift hon inte lyckades ta upp i det nya hemlandet.
Gisela var i sitt yrkesliv hemmastadd i näringslivet, bland annat i Sockerbolaget/Cardo. Efter hennes frånfälle märks saknaden mest i alla de kunskapsdigra samtal som var självklara i hennes sällskap.
Lasse Henricson