Universitetslektorn och docenten Olof Nordström, Lund, har avlidit. Han skulle ha blivit 93 år i slutet av maj. Närmast sörjande är döttrarna Karin och Lena.
Körsbärsträden längs Sölvegatan i Lund stod i sin vackraste blomning när budet om Olof Nordströms bortgång nådde oss. Större delen av sitt akademiska liv var han i olika roller knuten till Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet.
Uppvuxen i Lessebo kom han som Växjöstudent 1942 till Lund för att snabbt göra geografin till sitt huvudämne. Blott tio år senare kunde han disputera. Då hade hans krafter redan tagits i anspråk av institutionen, och följdriktigt klättrade han på tidens akademiska stegpinnar, som amanuens och biträdande lärare, docent och tillförordnad professor. Som en av de första blev han 1960 universitetslektor.
Olof Nordström var en synnerligen aktiv person både inom och utom universitetet. Hans beundransvärda arbetskapacitet kom att omfatta politiska uppdrag, fackligt arbete och innehav av ett flertal skilda befattningar inom universitetet.
När tjänster som institutionschef, prefekt, tillkom på 1960-talet blev han en av de första. Han kom att inneha denna tjänst till sin pensionering 1986. Han upprätthöll prodekanusämbetet 1974–1977 och var under flera år ordförande för Samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd.
Dock är det ändå som institutionens prefekt vi kollegor minns honom. Som sådan bidrog han till att skapa ett fungerande arbetslag, där frihet och ansvar fördelades, men där prefekten alltid fanns som avgörande stöd.
Med sekreterare och andra medarbetare såg han också till att den sociala gemenskapen hölls vid liv, med den institutionsövergripande utflykten ”allemanut” i juni och lussefirandet med glögg i december.
En prefekt ska allting bestyra, och institutionens ordnade ekonomi var hans stolthet. Likväl saknades sällan medel till nya projekt. Det kunde gälla grundkursens bussexkursioner i Skåne och Småland, fortsättares fältkurs i utlandet eller mångårigt lärarutbyte med England. Självfallet såg han också till att ämnet kom med på miljökurser, liksom på utländska samhällsvetares introduktionskurs.
Han var också en engagerad forskare både när det gäller vetenskapliga arbeten och utgivning av läroböcker för grundskolans högstadium och gymnasiet. Hans avhandling om bruk och omland i Småland följdes av forskning om främst svensk glasindustri, inom vilket område han tillhörde landets främsta. Även u-landsforskningen låg honom varmt om hjärtat. Genom sina goda kontakter med Sida erhöll institutionen medel för intresserade doktorander att söka sig till skilda utvecklingsländer, främst i Afrika. Denna forskning har efter hand vuxit till ett av de mest framgångsrika områdena vid institutionen.
Olof Nordström var glad i goda vänners lag. Dock såg man honom sällan så glad och stolt som då han ännu på ålderns höst trampade hemåt på cykeln till sin hustru Ingrid efter ännu en fullföljd lång simtur på Högevallsbadet.
Bo Lenntorp, Nils Lewan. Gunnar Törnqvist, Olof Wärneryd