Jüri Maran, i Ängsbyn utanför Höör, har avlidit, 69 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Christina och de båda sönerna Ants och Jonas med familjer.
Hösten 1944 flydde många estländare över Östersjön till Sverige. I Visby på Gotland fick flyktingarna genomgå läkarkontroll och avlusning och utfodrades. Männen samlades i egna baracker och kvinnorna bodde för sig – utom alla gravida kvinnor, som blev inkvarterade i Odd Fellows lokaler. Där möttes våra familjer första gången.
I slutet av oktober transporterades de vidare till Nybro och Nybro Brunn, en anläggning som stod tom under vinterhalvåret och som hastigt gjorts om till flyktingförläggning.
Redan efter ett par dagar där fick Elsa Maran värkar och kördes till BB i Nybro, följd av min mor Hille dagen efter.
Jüri och jag kom till världen med två dagars mellanrum och vi döptes samtidigt i Nybro kyrka. Elsa blev min gudmor och Hille blev Jüris.
Familjen Maran bosatte sig sedermera i Malmö och vi hamnade i Lund.
I brist på släktingar i Sverige fick Jüri bli min storebror, han var ju två dagar äldre än jag. Våra familjer umgicks mycket. Jüri och jag träffades ofta fram till tonåren.
Sedan skildes våra vuxna liv åt för att på 1980-talet åter sammanstråla på Bosjöklosters golfbana. Vi har sedan dess varit oskiljaktiga.
Det blir inget gemensamt 70-årsfirande i höst, för jag har mist en ”storebror” och vän.
Kalle Rämmal