Som tidigare meddelats har Catharina Stenqvist, professor i religionsfilosofi i Lund, avlidit efter en kort tids sjukdom.
Vi representerar en av vänkretsarna utanför teologiska institutionen och har lärt känna Catharina genom Eva Österberg, hennes livskamrat. En del av oss har vandrat med Catharina. Det var Catharina som satte igång denna sommaraktivitet som vi haft så stort nöje av. Hon framkastade att hon gärna skulle vilja vandra på pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Någon annan intresserad? Vi var sex, inklusive Eva, som nappade.
Det blev början till underbara och ibland rätt tuffa vandringar längs pilgrimsleder i Spanien, Frankrike och Portugal och längs andra leder i Italien och på flera öar i Medelhavet. Det blev intensiv gemenskap i ständigt nya omgivningar. Catharina alltid med lätt bagage – inga vandringskängor för henne, ibland till och med sandaler – minsta ryggsäck även de första åren då vi bar allt vårt pick och pack själva, och med en liten påse dinglande i ena handen för det som skulle vara lättast åtkomligt under vandringen.
Vi kommer att sakna Catharina på våra fortsatta vandringar.
Catharina var viktig för oss i alla de diskussioner vi hade kring litteratur, musik och teater. Vi kom ofta in på livets existentiella frågor inte bara under vandringarna, utan också i samband med till exempel operaföreställningarna på Kino samt de många skådespel vi för eget nöje uppförde inom vår lilla Soppteater. Vi minns särskilt hennes analyser av Sofokles drama Antigone.
Catharina var en lättsam, glad och öppen person. Men hon var inte den som hördes högst och mest vid våra träffar för mat och prat. Ofta lågmäld och eftertänksam var hon en lyssnande person och kunde komma med verkligt inkännande kommentarer.
Vi är glada att vi lärt känna Catharina och haft henne som vän. Vi saknar henne mycket.
Anna-Brita Lövgren, Britt Kjölstad, Elisabeth Reuterswärd