Kommisarie Rikard Vigre, Höllviken, har avlidit. Han blev 54 år. Hans närmaste är hustrun Annika, barnen Filip, Josefin, Samuel och Linda, syskonen Anders och Charlotte samt fadern Jan.
Det var med bestörtning som vi mottog beskedet att vår nära vän Rikard Vigre alltför hastigt och oväntat ryckts bort precis före Kristi himmelsfärdshelgen.
Vi lärde känna varandra redan i slutet av 1970-talet genom ungdomspolitiskt engagemang i Malmö Muf, där Rikard satt i styrelsen tillsammans med oss.
Rikards samhällsintresse och sunda värderingar ledde via militärtjänstgöring på K1 i Stockholm, till en långvarig karriär inom polisen. Från patrullering och radiobilstjänst gick vägen vidare till flera år som engagerad utredare på stöldroteln.
Efter vidareutbildning inom data och systemområdet och några års arbete utanför polismyndigheten, återvände Rikard till polismyndigheten där hans kompetens på dataområdet snart togs till vara för tjänstgöring inom dataenheten och Rikspolisstyrelsen. Utöver vardagligt arbete hemma i Sverige deltog han även i arbetet med att via svensk polis bistå länderna på Balkan med att återuppbygga ett fungerande polisväsende.
Det går inte att skriva om Rikard utan att nämna hans stora golfintresse. Hans starka tävlingsdrift kom väl till pass i golfen, där han var ”singelhandikappare” och hans i vanliga fall mycket lugna sinnelag resulterade ibland i en och annan krökt klubba när bollen inte gick hans väg – vilket dock hörde till undantagen.
Privat var Rikard mycket vänfast och man var alltid välkommen i Rikard och Annikas familj oavsett om det var på en kvällsfika, grillning eller kräftskiva med obligatorisk ”spika-i-stubbe”-tävling. Även semesterresor tillsammans med goda vänner stod på programmet – ibland till franska Rivieran, och någon gång även på Englands kanaler.
Det är många nyårsaftnar och midsommaraftnar våra familjer har firat tillsammans. Det blir tomt i fortsättningen, men mitt i det sorgliga känns det ändå bra att vårt gamla ”herrmiddagsgäng” från ungdomsåren samlades för en kort tid sedan efter några års uppehåll – fast vi hade ju önskat att det inte skulle ha blivit vår sista ärtsoppa med punsch tillsammans.
Hur ledsamt det än känns att förlora en av våra bästa kompisar, så går våra tankar ändå först och främst till Rikards familj.
Frid över Rikards minne.
Mats och Lotta Eldh Pålsson med familj och Vello och Cecilia Timoleon med familj