I slutet av maj, vid drygt hundra års ålder, avled professorn och handkirurgen Nils Carstam som under 1950-talet flyttade till Regementsgatan 31 B i kvarteret Gudhem.
”Vi har en trollkarl i vårt hus!” ropade vi barn på 1950-talet när vi fick veta att den nyinflyttade doktorn på sjätte våningens takterrass hade sytt fast ett finger som klämts helt av i en bildörr. Och fingret växte fast igen, så att taxichauffören kunde återgå till sitt arbete. När vi blev större förstod vi som var födda på 1940- och 50-talen att doktor Carstam – farbror Nils – inte var en trollkarl utan ett geni, som framöver skulle utnämnas till professor.
”Händerna är den yttre hjärnan, enligt Leonardo da Vinci”, sade doktor Carstam och barn måste få röra på både händerna och den övriga kroppen. Den trelängade fastigheten Gudhem hade gräsmattor på ömse sidor och i mitten en stenlagd gård. Här var det förbjudet med både cykling och bollspel.
”Händerna är den yttre hjärnan” och ingen kunde väl veta detta bättre än farbror Nils som fortsatte att insistera på att vi barn både skulle tillåtas cykling och bollspel. Ingenjören och konstnären Lars Larsson, änkan efter konstnär Ask och balettmästare Karl Gustav Kruse af Verschau med sin prima ballerina Inga Berggren höll med.
Slutligen enades alla vuxna om att både cykling och bollspel skulle tillåtas oss jublande barn! Men bara vissa dagar och tider i förhållande till söndagens högmässa, radions enda barnprogram (tv innehades endast av tre barnlösa familjer) och till affärernas öppethållande på 1950-talet (till klockan 18 på vardagar, 12 på lördagar och stängt på söndagar). Denna frihet under ansvar vårdade vi barn med allra största allvar. Passerade någon förbi på trottoaren skulle allt cyklande och bollspel omedelbart upphöra. Och så skedde undantagslöst! Vi hade allra största respekt för farbror Nils och någon lekfarbror blev han aldrig. Han var allvarlig och när vi barn hälsade på honom fick vi inte springa och flaxa och ropa hej. Vi skulle stanna och stå stilla medan vi sade: ”God dag”.
Vi tyckte att vår farbror Nils var så fin – engelsk på något vis. Oavsett hur varmt det var hade doktor Carstam aldrig kavajen hängande på axeln och han knäppte aldrig upp skjortan som så många andra gjorde, utan behöll alltid kavajen på sig och skjortan knäppt ända upp till flugan.
Ingrid Ekman Andersson, kvarteret Gudhem i Slottsstaden