Tom Rolf, Oscarbelönad filmredigerare i Hollywood har, som tidigare meddelats, avlidit, 82 år gammal. Han sörjs närmast av sin Malmöfödda maka Cathy Dieterle med son och dotter.
Tom, som han större delen av sitt liv kallades, hette egentligen Ernst Rolf och var yngste son till den legendariske revydirektören och sångaren Ernst Rolf och dennes sista maka, skådespelaren och sångaren Tutta Rolf, Hon gifte senare om sig, först med den amerikanske filmregissören Jack Donohue och därefter med regissören Hasse Ekman.
Ernst Rolf junior föddes nyårsafton 1931 i Djursholm och flyttade med sin mor och styvfar som 8-åring till USA. Pappa Ernst dog under dramatiska omständigheter juldagen 1932.
Efter skolgång i bland annat en jesuitklosterskola i Kalifornien och jobb som ”däcksgutt” på ett norskt handelsfartyg tog han värvning i elitstyrkan i The US Marine Corps med vilka han deltog i Koreakriget. Han blev skadad och avbröt sin krigstjänst.
Här började hans fina karriär i filmbranschen som regiassistent. Ett halvsekel och över fyrtio filmer senare var han ansedd som en av de bästa filmredigerarna i Amerika.
Praktiskt taget varenda produktion Tom var med i hade världsberömda regissörs- och skådespelarnamn. Som exempel kan nämnas succéfilmen ”Taxi Driver” med Martin Scorsese och Robert de Niro, ”Lucky Lady” av Stanley Donen med Burt Reynolds och Liza Minnelli och naturligtvis Robert Redford som både regissör och skådespelare i storfilmen ”Mannen som kunde tala med hästar’’.
Tom fick många utmärkelser under åren, bland annat British Academy Award, och som en höjdpunkt i karriären en Oscar för Philip Kaufmans ”Rätta virket”.
Tom var en varm Sverigevän och undertecknad hade glädjen att lära känna honom. Han visade sig vara lika stilig som sin far och en vänlig och intelligent samtalspartner.
Tom förstod inte mycket svenska, men man kunde inte ta miste på hans stora glädje när han på Katrinetorps slott höll fest för sin hustru Cathy i samband med hennes födelsedag.
Han njöt storligen då vi vid bordet sjöng Ernst Rolfvisor – bland annat ”Ju mer vi är tillsammans” och ”Bättre och dag för dag”, som han naturligtvis inte hade möjlighet att höra på detta spontana sätt i Amerika.