Ninni Bolding, Lund, avled i maj vid 59 års ålder. Hon efterlämnar närmast syskonen Nilla, Nisse och Jonas med familjer.
En kämpe har lämnat Lund, men hon har lämnat spår efter sig hos många av oss. Och inte bara hos oss, en och annan dörr och kyrkport har nog också spår efter Ninnis framfart, hon var envis och ville visa att en rullstol inte är något hinder för att ta sig fram här i världen. Trots funktionshinder och de praktiska svårigheter som detta innebar så lät sig inte Ninni hindras från att leva ett så livsbejakande liv som möjligt.
Ninni var en litterär person, vi delade dikter och citat med varandra. Oscar Wildes ”We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars”, passade in på hennes sätt att leva och se till det positiva och vackra i tillvaron.
Ninni tog alltid den svages parti. Stig Dagermans dikt om att göra en annan människa väl – ”en hungrande broder mindre, betyder en broder mer” – deklamerade hon utantill. Hade hon en slant över så gav hon den till någon av Lunds tiggare. Med glimten i ögat kunde hon slänga käft med hög som låg och hon hade ofta ett uppmuntrade ord till de ”tilltufsade” i samhället.
Liksom Karlfeldts Fridolin kunde Ninni konsten att ”tala med bönder på bönders vis och med vise män på latin”. Hon hade synpunkter på översättningen av bönen Fader Vår och hon tog upp det med teologiskt skolade personer. Hon gillade inte det där med ”utsätt oss inte för prövning”. Är det något vi vet, så är det att människor utsätts för prövningar genom hela livet och Ninni tyckte att tror man på Gud så borde man i stället be; ”var med oss i vår prövning”!
Barnen var viktiga för Ninni, kanske allra viktigast, ”Barn skall inte uppfostras de skall ”UPP-ÄLSKAS”, var hennes bestämda mening. Hon tänkte att om barn får uppleva villkorslös kärlek så ordnar sig det mesta för dem i livet. Hon var mycket stolt och glad över sina syskonbarn och berättade gärna om trevliga sammankomster tillsammans med dem och övriga familjen.
Musiken flödade i Ninnis hem, hon var utbildad och skicklig på att spela tvärflöjt. En tid var hon flöjtlärare och många barn valde att börja spela blockflöjt när ryktet spred sig om den nya, hyggliga spelfröken som hade börjat på skolan. När hon senare i livet fick svårt att spela själv, ljöd cd-spelaren desto mer; förutom Joan Baez som inspirationskälla var Barbro Hörberg en av favoriterna och sången ”Håll alla dörrar öppna, för nyfiken vill jag inte dö” spelade Ninni ofta. Hon var en sökare och ville tro att det finns en god Gud, men all ondska i världen gjorde det svårt för henne att ta till sig det glada budskapet om att det finns en god stark kraft som vill kärlek till och mellan människor. Dock höll hon dörren mot ”himlen” på glänt!
Någon har sagt: ”Jag tror inte på Gud, men jag har inget emot att få en överraskning efter döden!”
Ninni ville inte dö, hon ville leva, men jag hoppas att hon fick en överraskning efter döden!
Jag saknar Ninni och lyser frid över hennes minne!
Kicki Buchholtz