Journalisten Peeter-Jaan Kask, Genarp, har hastigt ryckts bort, alldeles för tidigt. Han hann precis fylla 70 år. Peeter sörjs närmast av hustrun Ingrid och barnen Janne, Lena och Anna med familjer.
Peeter-Jaan föddes i Pernu, Estland. Han kom, tillsammans med sina föräldrar, som flykting till Sverige när han var knappt ett år gammal, strax efter andra världskrigets slut. Familjen bosatte sig i Norrköping, vars karakteristiska dialekt Peeter-Jaan behöll livet ut trots nästan femtio år som skåning.
Efter studentexamen och universitetsstudier satsade han på journalistyrket. Då hade han redan träffat sin älskade Ingrid. Han arbetade både på Dagens Nyheter och på Stockholms-Tidningen innan det 1967 blev Skåne, Genarp, och tidningen Arbetet.
Peeter var född till journalist. Snabb, vederhäftig och oerhört nyfiken. På Arbetet hade han många befattningar – allt från reporter till nyhetschef och slutligen ledarskribent.
Hans huvudområden var politik och ekonomi, alltid ur ett vänsterperspektiv, och han var med och byggde upp Arbetets ekonomiredaktion på 1970-talet.
För att se hur statsapparaten fungerade inifrån jobbade han en tid på finansdepartementet. Där blev han högt uppskattad, men hans närvaro förbryllade också en del. Peeter var nämligen till utseendet oerhört lik en viss Erik Åsbrink, som då var finansminister.
Genom sin kunnighet och pålästhet i ekonomisk-politiska frågor var Peeter-Jaan naturligtvis en enorm tillgång för en redaktion. Detta parat med en rapp penna och en förmåga att förklara komplicerade frågor på ett begripligt sätt gjorde att han hade väldigt många läsare.
Vi som arbetade tillsammans med honom förbluffades ofta över hans fruktansvärda energi och alltid glada humör. När han kom rusande i korridoren, med ekorrögonen spelande, och tjoade visste man att det var något stort på gång. Oftast i varje fall. Hans entusiasm smittade alltid av sig på omgivningen hur besvärlig en dag än kunde vara.
Efter ett tiotal år på ledarredaktionen slutade han på Arbetet och började som frilansjournalist och författare. Han skrev krönikor i flera socialdemokratiska tidningar ända fram till sin död.
Han skrev också flera böcker. Bland annat en tillsammans med dåvarande statsministern Göran Persson, ”Den som är satt i skuld är icke fri”.
Hans sista bok, ”Förbannade lögner”, beskriver hur statistik kan användas för att luras. Boken är numera kurslitteratur på journalisthögskolorna.
Peeter-Jaans stora fritidsintresse var orientering. Och det var, ironiskt nog, i orienteringsspåret hans hjärta slutade slå en solig augustidag för några veckor sedan. Eller var det så att om han nu skulle dö – så skulle det vara just där …
Vila i frid Peeter-Jaan!
Lars Ohlander, vän och kollega