Bo Broomé, före detta hovrättspresident, Malmö, har avlidit den 10 juli 2014.
Meddelandet om att före detta hovrättspresidenten Bo Broomé avlidit gjorde oss förstämda. Han var inte bara en framstående jurist utan också en god kamrat.
Bo föddes den 18 oktober 1936 i Vanstad, där fadern var lärare. Han fick en god uppfostran med kulturella inslag och visade redan i unga år studiebegåvning. Juridiken lockade honom till Lund där han tog sin jur kand med höga betyg.
Han satt sedan ting i Oxie och Skytts domsaga i Malmö. Häradshövdingen där var en utåtriktad person som gärna tog sina notariers tid i anspråk genom att berätta historier under kaffepauserna som tenderade att bli allt längre. För Bo var dessa samkväm störande och hindrade honom i arbetet. Han var också starkt emot att det förekom starka drycker på tingshuset och avböjde häradshövdingens inviter till festande. Men han visade stor skicklighet som notarie och satte sig snart i respekt hos sin chef.
För Bo inleddes nu en karriär som domare. 1965 blev han antagen som fiskalsaspirant vid Skånska hovrätten. Hovrättsråden fick snart klart för sig att man hade en mycket begåvad aspirant på avdelningarna. Bo godkändes som fiskal och fick sedan tjänstgöra några år som tingssekreterare.
Ryktet om hans begåvning nådde snart justitiedepartementet, och 1969 blev han sekreterare i Grundlagsberedningen. Han kunde bedriva arbetet vid departementens utredningsavdelning i Malmö. På avdelningen uppfattade vi honom som en god skribent. Han deltog gärna i våra möten och kunde då komma med vägande inlägg.
1972 utsågs Bo till sakkunnig på justitiedepartementet. Hans karriär gick sedan spikrakt mot stjärnorna: departementsråd 1977, rättschef 1979, statssekreterare 1981 och justitieråd 1983. I Högsta domstolen blev han känd som en mycket skicklig domare. Men Bo kände längtan tillbaka till Skåne och när tjänsten som president i Skånska hovrätten blev ledig sökte han sig dit. Han utnämndes till president 1987.
Bo kom till en domstol som välkomnade honom. Han fann det naturligt att gå in som ordförande på avdelningarna och ägnade mycken kraft åt dömandet. Mindre nöjsam var den omfattande administrationen som tyngde honom och många gånger tvingade honom att fatta obekväma beslut. Han reagerade negativt mot sådant som han inte kunde acceptera, men var en försiktig man som undvek konfrontationer. För hovrätten var han en klar tillgång.
Vid sidan av presidentskapet tog Bos stora kapacitet också i anspråk för flera kvalificerade uppdrag i kommittéer och utredningar. 2000 utsågs han till hedersdoktor vid Lunds universitets juridiska fakultet.
Det var inte bara juridiken som fångade Bos intresse. Också det kulturella området – inte minst musiken – lockade honom. Han sågs ofta på Konserthuset på Malmö symfoniorkesters konserter. Och vi minns med nöje hans arrangemang på hovrättens ”våravslutningar” på 1990-talet då han engagerade alltifrån en harpspelare till en hel stråkorkester.
Vi minns Bo med värme.
Erland Aspelin, Olle Ekstedt, Lars-Göran Engström och Trygve Hellners