Som tidigare meddelats har Gunnar Eneskär, Skanör, avlidit vid 92 års ålder.
En stor underhållare har gått ur tiden och över Bifrost.
Alla de som haft förmånen att roas av hans framträdanden minns en unik personlighet, som gjorde en lång och glad resa genom decennierna.
Som orkestermusiker och flöjtist fick Gunnar tidigt en gedigen tonkänsla och en lyssnande förmåga, som även senare återspeglades i hans sång. Lutan och humorn blev hans kära följeslagare och artistnamnet Lutfisken blev hans signum. Allehanda glada spektakel fyllde hans liv, alltifrån ungdomens Ronneby Brunn till Djurgårdsbrunns värdshus, under studierna och genom otaliga ordenssällskap, gillen och akademier, till såväl ett sångarliv i OD som Juvenalorden och senare i livet även Uardakademin.
Visor, skratt och glädje följde honom, trivsel spred han ständigt till sin omgivning. Överallt sågs han uppträda och underhålla och överallt hördes hans djupa andrabas. Även som etablerad Gluntsångare och mångårig ålakung uti Skanör täckte han ett brett spektrum av kalas.
En ärlig självsäkerhet följde Gunnar, Jantelagen var honom fjärran. Jante hördes morra: Sodom och Gomorra! Sodom och Gomorra! Detta framkallade mest en förvånad uppsyn: Jante, vem är det? Har jag träffat honom?
Gunnars godhjärtade livsinställning bestod genom åren liksom hans allmänna vitalitet och positiva livssyn, detta trots stigande ålder. Strax före sin bortgång färdigställde han i sitt 93:e år en jubileumskantat till Paltgillets stundande 100-årsjubileum.
”Musiker, spexare, Lutfisk, artist
– det kunde aldrig bli trist!”
Carpe Diem!
Hans Fredin