Helmer Lång, Vejbystrand, har, som tidigare meddelats, avlidit vid 90 års ålder. Han sörjs närmast av hustrun Solbritt, barn och barnbarn.
Helmer hade akademiska meriter som få, men till sitt väsen var han jordnära. Precis som Karlfeldt kunde han tala med ”bönder på bönders sätt men med lärde män på latin”.
Vi möttes i Skånes författarsällskap. Det var början på en underbar vänskap. Kvällen blev verkligen lång(s) med skrönor i Piratens anda. I denna genre var Helmer den främste bland likar. Han var troligen också den som litteraturvetenskapligt kunde denne författare allra bäst.
I Piratensällskapet var han vår naturlige nestor. I många år var Helmer självskriven som redaktör för den uppskattade årsboken.
Vi fann också varandra i vinterbadandets ädla konst. Han doppade sig i Skälderviken och jag i Öresund, men ibland gästade vi varandras sällskap, han tillhörde Isbitarna i Ängelholm och jag Isbjörnarna i Malmö.
Efter en tids bekantskap föreslog Helmer att vi skulle skriva en bok tillsammans. Boken som skulle ges ut fick titeln ”Skämt och oförskämt”. I förordet skrev Helmer:
”Ett Skämt bör inte vara skämt (obs! liten bokstav)! Då kan det lukta illa (alldenstund det är ett adjektiv; se detta ord i SAOL)!
Därför ha vi i denna bok huvudsakligen hållit oss till det slags skämt som är oförskämt.”
Boken lär aldrig komma ut men vi hade mycket roligt under tiden vi jobbade med den.
För att samla material föreslog Helmer ett besök hos ”en gammal Piratenfigur” uppe på Hallandsåsen.
– Han kan berätta historier må du tro, sa Helmer. Ta med dig anteckningsblocket, vi kanske kan använda något. I skogen där vägen tog slut låg berättarens stuga. Som smörjmedel överlämnade Helmer en sjuttiofemma renat och gubben hämtade ett spetsglas och slog upp till sig själv. Det gick en timme, det gick två. Innehållet i flaskan sjönk sakta, men säkert. Trots Helmers ivriga uppmaningar sade gubben inte ett knyst. Till slut frågade Helmer:
– Varför vill du inte berätta, du kan ju så många roliga skrönor! Mannen satt tyst en stund, men svarade till slut:
– Ingen dj-l skall tjäna pengar på mina historier.
Helmer var sina vänners vän, rättfram, modig, tålde inte skitsnack, man visste var man hade honom. Han höll sina löften och värnade om familjen. Alltid en förkämpe för demokratiska värden. En beundransvärd man är borta.
Sorgen har sin tid, så småningom kommer jag att minnas honom med glädje.
Trygve Bång, f d ordförande i Författarcentrum Syd