Hannelore Håkansson, fil dr h c, Lund, har avlidit i en ålder av 89 år. Hennes närmaste är sonen Christer med familj.
Hannelore Håkansson växte upp i Bremen och bodde där till början av 1950-talet. Hon engagerade sig tidigt i arbetet vid IM Schwedenheim i Cloppenburg utanför Bremen, där hon träffade sin blivande man Sören Håkansson som arbetade som byggnadsingenjör där. De gifte sig 1953 och bosatte sig i Lund 1956.
Hannelore anställdes vid Lunds universitets geologiska institution redan 1957 som laboratorieassistent och blev senare forskningsingenjör. Hon intresserade sig tidigt för mikrofossilanalys, först vegetationshistorisk pollenanalys och sedan miljöhistorisk analys av kiselalger. En forskarkurs i diatoméanalys vid mitten av 1960-talet fångade hennes intresse för kiselalgers morfologi och artrikedom (diatoméanalys tillämpas på främst sjösediment för tolkning av miljöförändringar). Inom detta område blev hon en självlärd forskare, internationellt välkänd och respekterad inom kvartär paleoekologi. Hon samarbetade med forskare och doktorander och handledde dem som valt denna forskningsmetodik.
Hannelore fördjupade sig i kiselalgernas systematik och var sedan 1980-talet en världsauktoritet på vissa släkten. Hon publicerade flera artiklar i ledande internationella tidskrifter, som ensam författare eller tillsammans med kolleger. Hannelore deltog dessutom i flera forskarteam som arbetade med paleoklimatiska och paleolimnologiska frågeställningar från olika delar av världen. Inom diatométaxonomi medverkade hon i ett internationellt nätverk tillsammans med kolleger i bland annat Norden, Tyskland, England och USA och gjorde många forskningsresor till dessa länder.
Hannelore inspirerade såväl studenter som utländska gästforskare som sökte sig till Lund. Hon promoverades till hedersdoktor vid Naturvetenskapliga fakulteten 1990 men hon fortsatte sin forskning och handledning långt efter sin pensionering.
Parallellt hade hennes man Sören Håkansson utvecklat laboratoriet för kol-14 datering vid Lunds universitet och på motsvarande sätt hedrats 1982. Tillsammans var de ett unikt forskarpar som båda gått den långa vägen.
Hannelore hade hela livet stort intresse för sång och musik. Redan vid 10 års ålder var hon med i Bremens domkyrkokör, som före kriget gav konserter i flera storstäder på kontinenten. I Lund var hon aktiv i domkyrkokören fram till 1960-talet. Hon var också engagerad i IM:s arbete såväl i Tyskland som i Lund.
Hannelore var en samvetsgrann och kritisk forskare som ställde stora krav på sina egna insatser och på de studenter som sökte sig till henne. Hennes livshistoria gjorde djupt intryck på oss. Vi tänker på henne och den livsglädje och entusiasm som hon utstrålade. Saknaden är stor men vi känner tacksamhet och glädje över att ha haft henne som kollega och vän i många år.
Björn E. Berglund, Svante Björck, Gunnar Digerfeldt och Thomas Persson