Gymnasieadjunkten Malin Tyllered, född 1936, har, som tidigare meddelats, avlidit sörjd och saknad av familj och vänner.
Vår vän och kollega Malin Tyllered, som hastigt gick bort, blev 78 år. Saknaden är stor och i tankarna har vi svårt att förstå att vi inte kommer att träffa henne mer.
Malin hade många intressen och engagerade sig i mycket. Den Malin vi lärde känna arbetade i många år på Polhemskolan dit hon kom i början av 1960-talet
Hon hade studerat i USA och hade med sig stora kunskaper i och stort intresse för det engelska, något som kollegorna på Polhem fick ta del av.
Tidigt började hon intressera sig för att skriva läroböcker och under många år var hon knuten till Gleerups förlag med en stor produktion.
”That’s it”, skapad för tvååriga linjer var en av dessa läroböcker, som blev omtyckt av lärare och gymnasieelever.
Malin var mycket duktig på att finna pengar till olika utvecklingsprojekt. På Polhem hade vi bland annat ett projekt med valfria grupper i engelska i årskurs 1. Detta var mycket populärt bland eleverna.
I praktiken gick det ut på att med extra lärarresurser kunna hjälpa elever som behövde mer stöd för att nå målen, samtidigt som elever med redan goda kunskaper kunde utvecklas i sin takt. Det var givande att arbeta med detta och Malin åkte runt och berättade om projektet på många gymnasier.
Malin drabbades ganska tidigt av problem med hörseln och engagerade sig då, förutom i skolan, i de nationella proven i engelska. Detta fortsatte hon med även efter sin pension. Hon reste regelbundet till Göteborg för att arbeta med detta. Sedan besökte hon många skolor för att pröva proven innan de kunde användas.
Malin var en stark kvinna. Att hon läst om Pippi Långstrump som barn kanske påverkade, kanske också att hennes mamma, som vi fick berättat, lät henne läsa om denna egensinniga och självständiga gestalt, trots att alla i bekantskapskretsen tyckte det var olämpligt.
Malins arbetsbörda var stor och ändå hann hon med så mycket annat. Under flera år var hon uppskattad ordförande i LR på Polhem. Hon var också ansvarig för engelskinstitutionen på skolan och var alltid ett stort stöd för lärarkandidater och nykomna lärare. I Sydsvenskan har det redan berättats om hennes stora engagemang i Amnesty. Malin tog också hand om äldre kollegor och vänner som behövde hjälp.
Vi träffades ofta för att planera undervisning tillsammans. Det skedde alltid hemma hos någon kollega medan vi avnjöt en god måltid. Engelskprojekten medförde också att vi reste en del tillsammans till England för att besöka skolor och intervjua lärarkollegor och skolledningar. Vi besökte London för att samla aktuellt material till undervisningen.
Efter det att vi gått i pension fortsatte några av oss att träffas och att resa tillsammans. Flera resor gick till Italien som Malin kände mycket för, delvis på grund av barnbarnen.
Många positiva och glada minnen har vi, men just nu är det bara saknad efter en mycket god vän.
Ingrid Stankiewicz och Kerstin Melin