Gunnar Oom, Danderyd, har avlidit vid 63 års ålder. Han sörjs av sin familj och många vänner.
Gunnar var Södertäljekillen som i början av 1970-talet valde att studera ekonomi vid universitet i Lund. Det är vi mycket tacksamma för att han gjorde. Våra uppdrag i Lunds studentkår och i Akademiska föreningen var inkörsporten till en djup och berikande vänskap som varade fram till Gunnars alltför tidiga bortgång en dag i början av december.
Som studentpolitiker och kårordförande (1978) satte Gunnar avtryck. Han hade en unik förmåga att möta sina uppgifter med humor och distans, men samtidigt stringent och alltid påläst. Det gjorde samarbetet med honom roligt och lärorikt, men också utmanande. Gunnar kunde inte bara verka sorglös, inte sällan var han det också. Men han var samtidigt ansvarsfull och hade en drivkraft som gjorde att han under sina år i studentkåren väckte respekt långt utanför studentpolitikernas krets och åstadkom mer än många andra som haft samma uppgifter som han hade.
Gunnar höll ett högt tempo och han hade litet tålamod med tråkmånsar och trögtänkta. Det gällde för oss att försöka hänga med, antingen det var fest eller diskussioner om utbildningspolitiska frågor.
Åren i Lund var kittet i det fortsatta umgänget som också kom att omfatta våra växande familjer. Visst har vi ibland hemfallit till nostalgiska minnen över vårt gemensamma 70-tal men framförallt utvecklade vi vänskapen och fortsatte att vara ett stöd till varandra både yrkesmässigt och privat.
Gunnar var osedvanligt levnadsglad, energisk och positiv. Vi trodde länge att det skulle ge honom förutsättningar att övervinna sin sjukdom. Det trodde han nog själv också, han gav aldrig upp, det var hans kropp som gjorde det till slut.
Gunnar hann med att vara mycket under sin yrkestid, bland annat bankdirektör, finanschef, kommunalråd och statssekreterare. Men för oss var han framför allt Gunnar, en sällsynt rolig och infallsrik centralpunkt i vänkretsen och en stolt och engagerad pappa till de tre barnen Ninna, Fredrik och Joakim. Det blir mycket tomt utan honom och för oss andra har livet blivit klart tråkigare.
Anders Frostell, Dan Töllborn, Johan Kjellberg, Lennart Atteryd, Maria Nygren och Per Lindström