Nicholas J Wesén, 57 år, Adelaide, Australien har omkommit i en olycka. Hans närmaste är hustrun Martine och dottern Jamie.
Nicholas J Wesén, Nicho, hade ett passionerat förhållande till livet, till sin familj, sina vänner, sitt yrke och sina intressen. Efter grundskolan gick han till sjöss, lämnade oss vänner i Malmö att snopet följa strömmen till gymnasiet.
Han återvände för att utbilda sig till marine chief engineer och sedan följde en rad spännande seglatser till världens alla hörn.
1982 klev han iland i Melbourne, och Australien skulle bli hans plats på jorden.
Ansvaret för stora fartyg till havs ersattes av ansvar för stora kraftverk. Lusten till utveckling ledde honom så in på nästa bana, marine surveyor. I tjänst för Germanischer Lloyd, Det Norske Veritas och sist Australian Maritime Safety Authority hade Nicho ansvar för att avgöra om stora fartyg levde upp till säkerhetskraven och fick segla ut på haven.
Den stora kärleken mötte Nicho i Melbourne 1992. Martine blev hans livskamrat. 1998 gifte de sig och senare adopterade Nicho Martines dotter Jamie. De delade livets glädjeämnen och strapatser – de senare fick man i hög grad i närheten av Nicho.
Mellan 1995 och 2000 prövade familjen att bo i Sverige, Skanör och Vellinge. Men gräset förblev grönare i Australien så flyttlasset gick tillbaka, denna gång till Cairns i det nordöstra tropiska hörnet, känt för Stora barriärrevet. Efter att i flera år ha tampats med orkaner, krokodiler, bränder med mera flyttade familjen till Adelaide i söder.
Men innan de slog sig till ro där skulle Stilla havet utmanas: I S/Y Olina satte Martine och Nicho segel i Panama och tog sig via Galápagos, Tahiti, Tonga, Niue, Nouméa till och runt Australien under sex månader. Olina blev den tredje kvinnan i familjen, Nichos ögonsten som han genomgripande renoverade och utrustade för att bli den ultimata pensionsdrömmen.
Nicho var mycket mån om vänskapen med dem som stod honom nära. Genom alla år fick vi ungdomsvänner oräkneliga brev, e-mejl och telefonsamtal. Samtal som genom tidsskillnaden överrumplade oss i arbetsvardagen. En första reflex var ofta att de störde, men samtalet rullade snart över på filosofiska funderingar och ingående omvärldsbetraktelser och när det avslutades var känslan berikande.
Vi sörjer Nicho djupt och våra tankar går till Martine och Jamie. Men vi hälsar honom som han skulle hälsat oss: ”See ya’ mate!”
Göran Emitslöf
Jan-Fredrik Ask
Carsten Klasén
Lennart Bengtsson