Ulla Marianne ”Ria” Törngren, 77 år, Malmö, har avlidit efter en tids sjukdom.
Ria var född i Sölvesborg där föräldrarna, Knut och Lilly, drev gästgiveri. Ria var enda barnet och har beskrivit sig själv som ”en blyg unge – tjockast på mitten där skärpet satt – med spikrakt hår”.
Då föräldrarna jobbade nästan jämt kom Ria till stor del att uppfostras av mormodern, Julia Adamsson. Julia var en moderlig men även spännande kvinna som hade bott både i New York och Köpenhamn.
Ria ville från början bli modetecknare, men fadern betecknade det som alltför äventyrligt och avrådde. Hon kom istället att arbeta som journalist, bland annat på Kvällsposten. Hon prövade även vingarna som flygvärdinna.
Jag lärde känna Ria på 70-talet då hon var bibliotekarie på Kockums. Vi träffades ofta på TLS-konferenser (Tekniska litteratursällskapet) och även på Bokmässan i Göteborg. Ria arbetade också en tid på NE där hon kontrollerade referenser. Hon översatte och recenserade böcker och skrev då och då kåserier i Sydsvenskan under signaturen Ria.
Ria tyckte mycket om att resa. Redan som 19-åring utforskade hon Europa under sju veckor. En kommentar: ”Tänk att Colosseum inte var större.” Varma länder som Grekland och Marocko lockade också.
På Döbelnsgatan i Malmö hade Ria en mycket personligt inredd lägenhet fylld av böcker, konst, krukväxter och allehanda kuriosa. Hennes musiksmak varierade från Maria Callas till Dexter Gordon och Chet Baker.
Ria hade en ”grym” (i positiv bemärkelse) humor och en oerhört vass tunga. Ibland så vass att man kunde bli sårad. Kände man Ria visste man att hon också hade ett varmt hjärta och förmåga att känna stor empati. I en hiss på Gothia hotell i Göteborg har jag bevittnat en mycket underhållande pingismatch i replikföring mellan Ria och Birgit Nilsson. Jag vet inte vem som vann.
Var Ria än befinner sig nu hoppas jag att hon har det bra.
Med allra största respekt och saknad
Birgitta Frylinger, Mölndal