Konstnären Inger Ekdahl, Malmö, har avlidit i en ålder av 92 år, sörjd av många vänner och släktingar i Sverige, Italien, Chile och USA.
Inger Ekdahl gjorde ett avgörande val när hon 1943 mötte Eric H Olson, som sedermera med sina optochromier hämtade kulörer ur ljuset som omger oss. Officersdottern från Ystad lämnade då tjänsten på advokatkontoret i Stockholm och valde ett bohemiskt liv utan fasta inkomster, men med långa sejourer i Sydeuropa.
Detta val var inte populärt i släkten, så på väg till Ingers föräldrar i Umeå gifte de sig för säkerhets skull i Sundsvall.
Inger blev först målarelev hos Isaac Grünewald i Stockholm, men sedan denne förolyckats gick hon två år för Otte Sköld.
Då gränserna öppnades efter krigsslutet inleddes makarnas målarresor, som först gick till Schweiz och Italien. Men från 1950 och flera årtionden framåt blev Paris målet för deras långa sejourer. I den franska huvudstadens hektiska konstnärsvärld lämnade Inger Ekdahl det traditionella måleri som hon lärt av sina svenska lärare och tog starka intryck av kaféföreläsningar som hölls av kritikerna G V Gindertael och Michel Seuphor. Men den som ledde henne in på det spontanistiska måleriet, där hon kom att bli en av få svenska utövare, var den amerikanske läkaren och målaren Alcopley, som i sin tur hade inspirerats av Jackson Pollock.
Hotellrummen blev hennes ateljéer i Paris, där hon stänkte färg på pannåer och dukar och sålde genom den legendariska galleristen Denise Renée, som hon och maken också umgicks med.
I Sverige arbetade och bodde de båda i ett stort tornrum vid Upplandsgatan i Stockholm. Därifrån blev de emellertid utkörda 1977, sedan LO köpt huset, som var granne med LO-borgen.
Då gick flyttlasset i en andraklasskupé med SJ till Malmö. De hade bostad och ateljé vid Smedjegatan tills maken gick bort 1995. Inger Ekdahl sökte ständigt nya uttryckssätt för måleriet och under 1970-talet förändrades hennes bildspråk. Ibland växte fläckarna till rasterliknande färgspel, innan hon slutligen landade i att måla tålamodsprövande färgskalor, där kolorism och gråskalor successivt förändrades.
De bohemiska miljöer som Inger Ekdahl och maken skapade blev populära samlingspunkter i konstlivet.
Åren tillsammans med den originelle kreatören Eric H Olson kom givetvis att påverka hennes ickeföreställande bildskapande, men hon hade helt egna uttryckssätt.
Tyvärr kom hon delvis att stå i skuggan av sin berömde make, men hon ställde ut på egna villkor i många skiftande sammanhang. På ålderns höst hade hon en utställning på det ansedda Malmögalleriet Pingpong och så sent som runt senaste årsskiftet deltog hon med fem verk i ”Former i tillblivelse” i Lunds konsthall.
Karl-Erik Johansson