Professor emeritus Lennart Andersson, Stockholm, har avlidit, 89 år gammal. Han sörjs närmast av sin maka Eva Brehmer-Andersson och deras barn Bodil, Sven, Marianne och John Brehmer med familjer.
Lennart Andersson var född och uppvuxen i Karlshamn. Efter studentexamen 1944 läste han medicin i Lund och blev med lic 1952.
Efter utbildning i kirurgi i Borås återkom han till urologiska kliniken i Lund 1958.
I ett samarbete med koagulationslaboratoriet vid Allmänna sjukhuset i Malmö studerade han fibrinolys, något som kan orsaka blödningar efter kirurgiska ingrepp och är särskilt viktigt i samband med urologisk kirurgi.
Han disputerade 1962, blev docent i urologi samma år och biträdande överläkare 1964. Han startade projekt för omhändertagande av patienter med infertilitet och bristande sexuell förmåga och även sådana med blåsrubbningar beroende på nervskador.
Lennart flyttade till Umeå 1968 som den förste professorn i urologi och överläkaren vid den nya urologiska kliniken. Där byggde han upp den urologiska kliniken från grunden med forskning, undervisning och klinisk verksamhet. Han medverkade med kraft för att inrätta urologisk verksamhet vid ett flertal av de kirurgiska klinikerna på sjukhusen i regionen.
Lennart flyttade 1973 till en professur vid Karolinska institutet och överläkartjänst vid Karolinska sjukhuset, ledande befattningar inom specialiteten.
Han blev så småningom svensk urologis grand old man. Som en värdig representant för svensk urologi utvecklade han ett omfattande internationellt kontaktnät och lockade framstående forskare till sin klinik.
Hans omfattande och högklassiga forskning gällde många områden inom urologi med tyngdpunkt på cancer. Han ledde ett WHO-centrum för urologisk cancer fortfarande under två decennier efter sin pensionering 1991. Han utformade nationella vårdprogram för urologiska tumörsjukdomar och författade flera läroböcker.
Lennart var blid i sin framtoning, men samtidigt intellektuellt skarp och logisk och ytterst plikttrogen.
På alla sina arbetsplatser hade han alltid kollegor och sjukvårdspersonal med sig och han ställde alltid upp för dessa. Han var vänsäll och minnesgod och hade en stor krets av goda vänner som sörjer honom djupt.
Stig Colleen och Eric Lindstedt