Helena Zymler Svantesson, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 89 år. Hennes närmaste är sönerna Sven och David med familjer.
Få Lundabor har ett så dramatiskt livsöde som Helena Svantesson, av judisk börd och född i Polen. Hon fördes till förintelselägret i Auschwitz, där nästan hela hennes släkt dödades. Själv överlevde hon, men 1946 drabbades judarna i Polen av en ny pogrom. Tillsammans med Jerzy Einhorn och dennes blivande hustru kunde hon ta sin tillflykt till Sverige. Där fick den lilla gruppen en läkarutbildning trots en vulgärt antisemitisk inställning hos en av Uppsalaprofessorerna.
Så småningom blev Helena Svantesson överläkare i reumatologi i Lund. Hennes mycket goda hand med sjuka barn är omvittnad.
Hon nöjde sig dock inte med att vara läkare. Genom 1973 års kommunalval kom för första gången ledamöter från Vänsterpartiet kommunisterna in i Lunds fullmäktige. Helena Svantesson var en av dessa fyra. Det blev mer av konfrontation i församlingen, men Helena kunde förena principfasthet med stor charm. Hon var även landstingsledamot.
Hon blev ordförande i Rädda Barnen i Lund och kom att göra särskilt stora insatser för barn i den irakiska delen av Kurdistan. Hon startade en hjälporganisation för kurdiska barn, och i huvudstaden Irbil fick jag tillsammans med bland andra Helena besöka ”Helena’s Center”, en verksamhet för funktionshindrade barn. Människor på gatan och Kurdistans ledare bemötte Helena med samma tillgivenhet och respekt.
Helena gjorde också hjälpinsatser i Centralamerika, särskilt Nicaragua.
Ytterligare en stor insats från Helena Svantessons sida var att informera i skolor och på andra håll om nazismens skändligheter. Hon hade upplevt dem in på bara kroppen. Outtröttligt talade hon om 40-talsnazismen och hon varnade för alla tecken på nynazism.
Helena Svantesson blev efter hand en liten och tunn människa, men hon är en av de stora i Lunds senaste halvsekelshistoria.
Sverker Oredsson