Sven Rosengren, Malmö, före detta kyrkoherde i Limhamns församling, har avlidit i en ålder av 94 år. Han efterlämnar hustrun May, sonen Anders och döttrarna Karin och Ingrid med familjer.
Sven Rosengren prästvigdes i Lunds domkyrka 1947 och fick därefter kortare eller längre missiv till ett stort antal församlingar i Lunds stift. Efter ett par år som stiftsadjunkt för ungdomsverksamheten i stiftet kom han 1956 till Limhamns församling, först som kyrkoadjunkt och sedermera som komminister. 1969 utnämndes han till kyrkoherde i församlingen, en tjänst som han innehade fram till pensioneringen 1984.
Limhamn är en gedigen del av Malmö – också kyrkligt. Den miljön passade Sven Rosengren som hand i handske. Inga äventyrligheter, men ett uthålligt och målmedvetet arbete som hade framgång.
Sven var av den typen som Kaj Munk en gång kallade ”den ganske almindlige folkekirkepraest”– prästen som stannade länge i sin församling, växte samman med den i glädje och sorg, och räckte den kyrkans ord och nådemedel som fritt erbjudande när de efterfrågades.
Efterhand blev barndopsbarnen, konfirmanderna, vigselparen och begravningarna många. Han kunde väl inte komma ihåg dem alla? Men den typen av präst som han var har övat upp förmågan att minnas namn och ansikten. Det finns en viktig ömsesidighet i detta: att församlingsborna – oberoende av kyrkligt engagemang – känner till prästen. Sven, med sitt vänliga väsen och sin kombination av allvar och humor, fann sig väl tillrätta i den situationen.
Samtidigt som hans arbetssätt kunde uppfattas som traditionellt var han en ”påhittig” präst, som inte var främmande för nya grepp i församlingsarbetet. Detta gällde inte minst i hans omfattande pojkarbete som ofta samlade 80–100 pojkar i 10-årsåldern, en åldersgrupp som det normalt inte är så lätt att rekrytera. Att han lyckades berodde dels på fantasieggande inslag i upplägget och dels på att han kunde engagera ett stort antal ledare med olika kompetenser.
Sven hade i sitt arbete stor hjälp av sin hustru May, som trots eget kvalificerat yrke ställde upp som frivilligarbetare med ansvar för viktiga områden inom församlingsverksamheten.
De senaste åren, när Sven och May flyttat från Limhamn till Slottsstaden, sökte de sig regelbundet till den nya hemförsamlingens samlingar och mötesplatser, där de i vida kretsar blev mycket uppskattade.