Robert Larsson, musiker, Hemmesdynge, har avlidit i en ålder 65 år. Hans närmast sörjande är Hustrun Viveka, sonen Jon och barnbarnet Zack.
Robert Larsson började spela gitarr redan som tonåring, och ingick i olika bandkonstellationer. Med tiden blev han mer och mer fingerfärdig på plankan som han då hade. Han utvecklades till en mycket respekterad gitarrist i sin hemort Malmö.
Vid den här tiden blev Jimi Hendrix känd över hela världen och han blev Roberts stora idol. När Hendrix kom till Lund för en konsert var Robert med kompisar såklart där, allra längst fram. Publiken jublade. Då hände det – Robert och hans följe tog Hendrix fuzzpedal, enbart för att ”dissekera” den och granska innehållande komponenter. För vem ville inte låta som Hendrix?
Robert var med och skapade banbrytande gitarrspel i olika band, såsom Pears,Take Off, Lotus och Asoka. Ett par år var han även anställd som musiker på Stadsteatern. 1981 träffade han sitt livs kärlek, Viveka Svensson. Tillsammans med Bosse Andersson bildade de en dansbandstrio.
Första gången jag träffade Robert, 1985, lirade han bluegrass i en replokal som vi delade. Mina kompisar och jag fnissade och pekade. Vi var 17 år och förstod inte bättre. Själv spelade vi hårdrock och tyckte att ”gubbarna” tillhörde något man kunde stänga in i skafferiet. Men ack, det tog inte lång tid att förstå på vilken nivå Robert spelade. Han kunde spela skjortan av vem som helst.
Ett par år senare återförenades vi via en gemensam vän för ett kvällsjam hemma hos Robert och Viveka. Sedan den dagen har vi spelat tillsammans. Men nu har gitarren tystnat och Robert åkt iväg till Hendrix-landet. Hoppas han lämnar tillbaka fuzzpedalen.
Alla som kände Robert Larsson vet vilken härlig och humoristisk man han var. Tack, min bäste vän, för den tid vi fick tillsammans.