Förre chefen för SVT:s Rapport Ingemar Odlander har, som tidigare meddelats, avlidit, 78 år gammal. Han efterlämnar hustrun Christina Jutterström, sönerna Jens och Björn, döttrarna Anna Klara och Johanna, nio barnbarn samt många vänner.
Den 2 oktober 1978 kom ett rapportinslag att gå till den svenska tv-historien. Thorbjörn Fälldin hade i valet 1976 lovat att inte ladda Barsebäcks andra reaktor men tvingats retirera inför de två samregeringspartierna.
Två år senare var regeringen på väg att spricka på samma fråga. Ingemar Odlander, nyss hemkommen från fyra års korrespondenttjänst i Afrika, lyckades med filmteam ta sig in i samma hiss som dramats huvudperson, energiminister Olof Johansson. Utan flyktväg försökte denne att undvika att svara på frågor men Odlander gav sig inte. Smockan hängde i luften och många tv-tittare chockerades (två dagar senare föll regeringen). I detta tv-inslag föddes den svenska skjutjärnsjournalistiken. För även om de tre O:na (Olivecrona, Ortmark och Orup) lagt grunden för en ny hållning visavi makthavarna hade pingstpastorssonen från Hästveda tagit utvecklingen ett steg till.
Under Rapports två första år, då redaktionen levde under ständigt nedläggningshot, blev trovärdigheten livlinan. För den stod inte minst inrikeschef Odlander som med pondus och enkelt språk, interfolierat med väl avvägda harklingar, också levde upp till rollen som ankare på programledarstolen. Saklighet och opartiskhet var fundamenten i regelboken, men Odlander förde även fram relevansen i vad som sändes och ville bredda perspektiven.
Själv valde han att sätta Afrika på kartan innan han återvände för att så småningom bli chef för Rapport och inleda en ny karriär – som biffdjursbonde i Sörmland. Det var ett berikande nöje att arbeta med en så mångfacetterad person som Ingemar Odlander, som vi i stridbara stunder ömsom kallade Stora Bullret eller Hertur, hans andra förnamn. Alltid påläst men också lyssnande och självkritisk. Ett journalistiskt föredöme.
Ingvar Bengtsson, f d programdirektör SVT