Henry Jakobén, Bunkeflostrand, avled den 5 juni, 91 år gammal. Hans närmaste är dottern Joanna med maken Nils-Olof och barnbarnen Sara och Miriam.
Henryk Jakubowicz, som var hans polska namn, föddes i Lodz 1923. Föräldrarna hade kort dessförinnan flyttat från Samara i Ryssland där modern var född och där fadern hade hamnat efter sin sjuåriga tjänst i tsarens armé.
När andra världskriget bröt ut insåg Henry tidigt faran med att stanna kvar och innan gettot i Lodz blev ett faktum flydde familjen österut, till moderns släkt i Ryssland. Själva flykten var fylld med strapatser, umbäranden och misshandel, men familjen blev mycket väl omhändertagen av den ryska släkten - banden kom att sträcka sig i många decennier framåt.
I Ryssland tog Henry studenten och läste sedan på teknisk högskola samtidigt som han arbetade som bärare på en tågstation. När kriget var slut återvände familjen till Polen. Henry avslutade sina studier på Tekniska högskolan i Lodz och fick arbete inom textilindustrin.
År 1954 gifte han sig med Danuta ”Dana” Wajnsztok, som blev civilingenjör i elektroteknik.
Henry arbetade på ett vetenskapligt institut, med tekniker att torka färgade och tryckta textilier, vilket resulterade i cirka femtio vetenskapliga artiklar. Han organiserade flera vetenskapliga kongresser och var simultantolk från polska till ryska och tyska. Henry hade även flera förtroendeposter, bland annat som ordförande i polska Civilingenjörsförbundet för maskinteknik.
Sexdagarskriget i Israel 1967 och de så kallade marshändelserna i Polen 1968 skapade ett hårt klimat för polska judar. Sverige och Danmark uppmärksammade dessa problem och öppnade sina gränser för flyktingarna. År 1969 kom familjen till Sverige och efter två månader fick Henry arbete som civilingenjör på Alfa Laval. Tack vare sina språkkunskaper och sin tekniska kompetens blev han så småningom regional försäljningschef för Östeuropa. Han var mycket stolt över att arbeta på Alfa Laval.
Dana, Henrys hustru och bästa vän, gick bort alldeles för tidigt. Han saknade henne oerhört mycket. Henry älskade att umgås med sina två barnbarn – Sara och Miriam. Han hade haft ett händelserikt liv och ville berätta om sina vänner och sin släkt under en stormig tid: ”Det ska ni inte glömma”.
Tiden efter pensioneringen tillbringade han med att lyssna på klassisk musik, läsa och skriva. Det resulterade i flera böcker som har publicerats och läses med intresse.
Joanna, Sara och Miriam Wallengren