Bengt Ludvig Persson, Bjärred, avled den 2 oktober i en ålder av 77 år. Han sörjs närmast av Maylise med barn och barnbarn samt av systrarna Ulla och Birgit med barn.
Ludde, som han helst ville bli kallad, var en bildad man. Med sin bakgrund som latinstudent och civilingenjör från V på Chalmers hade han, redan vid början av sitt yrkesliv, vitt öppna sinnen för såväl klassiskt vett som modern teknik och produktion. Den öppenheten var tydlig under hela hans liv och den släppte ständigt in nya intryck och lärdomar i en nyfiken själ. Den lät honom också se världen från ett mänskligt perspektiv och gjorde honom till en stimulerande tolk av den egentliga nyttan i de tekniska tjänsterna.
Med sitt levande intresse för språk, historia och all humaniora visade han att lärande aldrig kan hejdas och att världen har många nyanser.
Dessutom visade han att samtal om arbetet blev mest effektivt när det präglades av mänsklighet. Ludde var en man som kunde tala med alla – och som gjorde det.
Han kom under en stor del av sin yrkesbana att arbeta på Malmö vatten- och avloppsverk. Hans första anställning mellan 1968 och 1971 omfattade främst arbetsuppgifter kring utredning och projektering av vattentorn och stora vattenledningar. Efter en längre utflykt till asfaltbranschen och till utlandsarbete, bland annat i Libyen, återkom han 1983 som överingenjör för rörnätsavdelningen och sedan som va-chef fram till sin pensionering 1999.
Luddes tid som va-chef kännetecknades av en förvaltningsmässig turbulens där verksamheten fick ingå i många olika konstellationer, en turbulens som kulminerade i en konkurrensutsättning, där va-verksamheten nära nog hade hamnat hos Anglian Water. Här lyckades han med hjälp av sina medarbetare styra va-skutan i trygg hamn och vi kunde ägna tid och energi till verksamheten.
Hur kunde vår stads vattenförsörjning bäst tryggas? Hur kunde ledningssystem förbättras successivt för att minska översvämningsproblem? Vilken kvalitet kan vi sträva mot? Det var frågor som Ludde ofta lyfte fram och beskrev med termer som speglade medborgarnas intresse. Han kunde föreställa sig hur de tänkte i praktiken och han kunde få oss andra att förstå det.
Med sitt starka historiska intresse fascinerades han av romarrikets vattenförsörjning med dess akvedukter och fontäner och den tvåtusenfemhundra år gamla, men ännu i drift varande Cloaca Maxima. Det historiska intresset och engagemanget kom även väl till pass några år efter pensioneringen då han var medförfattare av en mycket intressant bok om Malmö VA-verks historia.
Vi som var med på Luddes tid på VA-verket kommer alltid att minnas hans fantastiska humor, hans bullriga skratt som spred mycket glädje, hans fenomenala ordvitsar som både var tänkvärda och roande och hans stora omtanke om sina medarbetare.
Ludde var inte bara vår chef utan även en sann och trogen vän som ville alla väl.
Eber Ohlsson, Tilla Larsson, Bengt Andersson och Sven Widing, kollegor på Malmö VA-verk samt Bo Leander, Sweco Environment