Per-Håkan Ohlsson, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit. Han blev 98 år och sörjs närmast av sina barn med familjer.
Per-Håkan Ohlsson föddes 1916 i Lund under första världskriget. När det andra världskriget bröt ut var han 24 år. När det tog slut hade han efter sin fars önskan avbrutit sina studier i teologi och semitiska språk och tagit över ansvaret för familjeföretaget, Håkan Ohlssons förlag.
Han dog den 28 september i år. Vilket långt liv. Så många erfarenheter, så många minnen, omöjliga att dela med oss som är födda långt senare. Och ändå föreföll han alltid leva och planera för nuet och framtiden.
Han blev ordförande i biblioteksnämnden 1979. En moderat politiker, då omgiven av negativa rykten: högdragen, rent av svårtillgänglig. Så fel man kan ha. Han kom som den borne företagsledaren, styrelseledamoten i Svenska arbetsgivarföreningen, och blev den klippa som Lunds stadsbibliotek behövde.
Bibliotekets budget – vid den tiden behandlad som en sorts hushållskassa – betraktad med hans erfarna blick, förvandlades och Lunds stadsbiblioteks möjligheter att köpa in böcker och media ökades väsentligt, faktiskt så mycket att inget svenskt folkbibliotek vid den tiden hade ett så allsidigt bokbestånd. Detta gjordes i samarbete med dåvarande bibliotekschefen Elisabet Ingvar.
Från och med sitt tillträde som ordförande i biblioteksnämnden var Per-Håkan Ohlsson stadsbibliotekets mentor och mecenat. Han stöttade med råd och penningbidrag, alltid diskret och anspråkslös. Han använde sitt kontaktnät för att främja bibliotekets utveckling.
När jag efterträdde Elisabet Ingvar som bibliotekschef kunde jag lita på att få del av hans sakkunskap och stöd. Då blev jag också närmare bekant med honom och upptäckte att det under den strama ytan fanns både humor och värme. När jag på 1990-talet av en slump mötte honom på gatan förhörde han sig om hur det stod till på biblioteket, och jag – som nyligen råkat ut för en yrkesmässig motgång – berättade om de framtidsplaner som fanns för biblioteket. Han svarade mig på sitt ordknappa sätt: ”Det största är att komma igen”.
Beata Sjögreen, bibliotekschef i Lund 1988–2000