Överläkare, docent Konráð S Konráðsson, 61 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Gudbjörg Ófeigsdóttir och barnen Sigfús Ófeigur, Signý, och Konráð samt barnbarn.

Konráð S Konráðsson var född och uppväxt i Akureyri på norra Island. Han tog studenten vid gymnasiet i Akureyri 1972 och flyttade sedan till Reykjavik för att studera medicin vid Islands universitet. Han tog läkarexamen 1979 och gjorde sin allmänna tjänstgöring vid sjukhuset i Akureyri.

Som de flesta isländska läkare flyttade Konráð utomlands för specialistutbildning. Han hade i tankarna att bli kirurg från början, men hoppade av och valde öron-näsa-halssjukdomar som specialitet. Han tjänstgjorde i Karlskrona och Växjö innan han flyttade till öronkliniken i Lund, där han blev specialist 1989.

Konráð hade länge haft intresse för ljud och musik, samt musikanläggningar och högtalare. Det var således självklart att han valde audiologi (läran om hörseln) som specialitet inom öronsjukdomar.

Han började forska och disputerade 1999 vid Lunds universitet. Efter disputationen fortsatte Konráð att arbeta med audiologi på öronkliniken i Lund tills han fick erbjudande om att bli chef för Köpenhamns nationella audiologienhet vid Bispebjerg hospital 2003. Efter fyra års framgångsrikt chefskap i Köpenhamn fick Konráð erbjudande om att bli chef för audiologienheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Förutom framgångsrikt arbete på sin audiologienhet var Konráð mycket respekterad för sitt kunnande både nationellt och internationellt. Han har varit sakkunnig hos Socialstyrelsen i Stockholm, hos Sundhedsstyreslen i Köpenhamn samt socialdepartementet i Reykjavik. Han har varit ordförande för Svensk medicinsk audiologisk förening och sekreterare i International Association of Audiological Physicians.

Lokalt, nationellt och internationellt kämpade Konráð för hörselscreening hos nyfödda. Målet var att upptäcka dövhet vid födseln och att kunna erbjuda hörselinplantat för att ge barnet möjlighet att höra och få språkutveckling.

Konráðs kamp var inte enkel för det fanns motstånd både från politiskt håll, på grund av pengar, och från dövas föreningar som tyckte att dövhet var en naturlig sak som man lätt kunde leva med. Konráðs kamp gav ändå resultat och screening har nu införts på flera BB-avdelningar i landet och internationellt till stor glädje och tacksamhet från de många föräldrar vars barn föds som döva.

För fem år sedan drabbades Konráð av en svår sjukdom. Han har kämpat tappert och försökt jobba deltid på audiologienheten i Uppsala mellan behandlingarna.

Under sin sjukdomstid skrev Konráð en bok: ”Hörseln – det första sinnet” som kom ut 2012. Boken blev mycket uppskattad både bland fackfolk och lekmän. Konráð hann uppleva att bli både morfar och farfar – till stor glädje för honom.

Sæmundur Guðmundsson

Arkitekt SAR/MSA Eva Sjölin, 66 år, Lomma, har avlidit. Hennes närmaste är maken Robert och barnen Karin, Anders och Nils med familjer.

När Eva Sjölin 1985 slutade sin anställning på dåvarande länsstyrelsen i Malmöhus län för att bli stadsarkitekt i Staffanstorps kommun, startade hon och övrig kvinnlig personal på länsstyrelsens planenhet en grupp som träffades och hade trevligt en kväll i månaden.

Den gavs benämningen ”syföreningen”, trots att ingen nål trätts på mötena. Vid Evas bortgång var vi tio medlemmar i syföreningen, varav endast en nu är anställd på länsstyrelsen. Några av medlemmarna är före detta länsarkitekter, andra är eller har varit stadsbyggnadschefer i olika skånska kommuner – med andra ord ett kraftfullt kvinnligt nätverk inom stadsplaneringsområdet.

Eva tog sin arkitektexamen vid Lunds tekniska högskola 1970. Under större delen av sitt yrkesliv arbetade hon med planering på såväl statlig, regional som kommunal nivå.

Efter arbetet som planhandläggare på länsstyrelsen var hon stadsarkitekt/stadsbyggnadschef i inte mindre än tre kommuner: Staffanstorp, Trelleborg och Lomma kommuner samt under några år, chef för plan och miljö i Region Skåne.

Hon var unik inom branschen genom att ha varit med om att vinna Sveriges Arkitekters planpris två gånger.

1992 fick utbyggnaden av Staffanstorps centrum priset och 2004 tilldelades planeringen av Lomma hamn Sveriges Arkitekters planpris. 2009 uppmärksammades dessutom miljöarbetet i Lomma hamn genom att kommunen fick statligt stöd av Delegationen för hållbara städer i samarbete med SLU Alnarp och Internationella miljöinstitutet i Lund. Stadsomvandlingen i Staffanstorp uppmärksammades också genom den väl mottagna och besökta bomässan, Bo97.

I alla de projekt Eva medverkat har hon brunnit för att forma en mänsklig, varierad och lågskalig bebyggelsemiljö med såväl det gröna som det sköna i fokus. Hon hade därför ett mycket gott anseende som planerare och anlitades för olika prestigeuppdrag. 

Eva har varit ledamot i Stadsmiljörådet, medverkat i ett antal forskningsstyrelser och haft uppdrag som jurymedlem vid arkitekttävlingar. Hon arbetade bland annat som klusterledare för nätverket Sustainable Urban Development, SUD, inom SB HUB i Region Skåne och som senior advisor åt Lundamark AB i utvecklingen av Science Village Scandinavia, vetenskapsstaden mellan de stora forskningsanläggningarna ESS och MAX IV i Lund. Eva var också styrelseledamot i Fojab Arkitekter i Malmö.

Eva var en mycket engagerad person, både i sitt yrke och i sitt privatliv. Hon var ständigt inställd på utveckling och att lära sig mer genom samtal, konferenser och resor. Hon var en synnerlig god vän och trevlig reskamrat vid de arkitekturresor, som några av undertecknade företog tillsammans med henne.

Vi kommer att sakna Eva i syföreningen. För som Robert skaldade och sjöng på hennes 50-årsdag: ”Eva är en jättefin tös med klös.”

Caroline Dahl

Kerstin Frennert

Lena Gerdtsson

Inga Hallén

Kerstin Nilermark

Birgitta Ramdell

Mona Svensson

Stina Westlin

Kerstin Åkerwall

Rune Öfwerman, 80 år, Stockholm, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är sambon Britt Lindroth, barnen Clarence, Staffan, Poffi och Nick, samt nio barnbarn och ett barnbarnsbarn.

Min vän Rune Öfwerman var otroligt aktiv under hela sin livstid som pianist, arrangör, producent och på senare år som musikförläggare.

1952 gjorde Rune sina första grammofoninspelningar med Lasse Gullin. Han spelade under många år med bland andra Carl-Henrik Norin, Hacke Björksten, Almstedt Lind Sextetten, Ernie Englund och Arne Bills Orkestrar.

Själv ansåg han att hans musikaliska genombrott ägde rum när han spelade med Tony Scott som gästade Nalen och spelade in skivor för RCA. 1958 spelade Rune Öfwerman Trio in egna kompositionen ”Old Spice” som blev en stor säljframgång. Trion spelade in flera lp som även utgavs internationellt.

Som skivproducent fick Rune sin första stora hit med Ernie Englunds ”Gotländsk sommarnatt”, sedan följd av bland andra Lars Ekborgs ”Bunta ihop dom” och Sylvia Vrehammars ”Y Viva España”, en jättehit i England.

Bland svenska artister arbetade Rune med bland andra Rune Gustafsson, Björn J:son Lindh, Ulf Wakenius, Tommy Körberg och Putte Wickman, samt med Bengt Hallberg som han beundrade mycket. Han producerade också flera av Kalle Sändares klassiker. Toots Thielemans, Sivuca, Svend Asmussen, Chet Baker, Stan Getz och Georgie Fame är musiker han arbetade med.

Som pianist spelade Rune under folkparksturnéer med Siw Malmkvist, Lill-Babs och Cornelis Vreeswijk. Under tio år var han gift med Sylvia Vrethammar och arbetade med henne över hela världen, bland andra med Bert Kaempferts orkester. Rune var en stor vän av brasiliansk musik och engagerade Sivuca för flera turnéer i Sverige.

Han producerade tv-programmet ”Rendez-vous in Rio” med Sylvia, Toots och Sivuca. Under senare år arbetade Rune som musikförläggare på Gazell, men ägnade sig även åt att köpa och sälja vinyl-lp-skivor med jazz till samlare i Japan. Dessa kom från samlare i hela Norden, och Rune hade ett unikt stort kontaktnät inom jazzvärlden.

Vi alla älskade att höra Rune berätta historier från sitt rika liv bland musiker och artister. Många av hans pärlor härstammade från vännerna Sture Nordin och Kalle Sändare. Den jovialiske Rune hade en speciell förmåga att uppskatta alla sorters personligheter som han alltid behandlade med stor respekt.

Själv kom jag i kontakt med Rune redan som 17-åring och hans musik och entusiasm har varit en avgörande inspiration i min affärsverksamhet inom musikbranschen, och vänskapen med Rune och hans stora familj har varit en glädje för min familj och omgivning.

Att umgås med Rune och Britt och hans släkt och vänner i hans hus i La Garde-Freinet var en fröjd.

Runes musik och historier kommer att leva länge hos oss som hade lyckan att lära känna honom.

Dag Häggqvist, Gazell Records AB

Professor Carl-David Agardh, 67 år, Lomma, har, som tidigare meddelats, avlidit.

Carl-David Agardh avlade läkarexamen vid Karolinska institutet 1974. Med hustrun Elisabeth flyttade han till Lund och disputerade 1981. Han fortsatte sin verksamhet både som läkare och forskare men också med aktiviteter inom administration och intresseföreningar.

Under sina år i styrelsen för Svensk internmedicinsk förening 1984–1993 ordnade Carl-David så att endokrinologidiabetologi blev en egen specialitet. Han var initiativtagare till bildandet av Sydsvenska diabetologföreningen 1986 och var ordförande där till 1988.

1987 var han med och bildade Svensk förening för diabetologi och efter flera styrelseuppdrag valdes han till ordförande 1995-96. Han deltog som svensk representant i arbete mot diabeteskomplikationer som startades av WHO och Juvenile Diabetes Federation 1989. Målet var att förbättra diabetesvården i världen och minska frekvensen av amputationer, blindhet och njursvikt som komplikation till diabetes, den så kallade St Vincentdeklarationen.

Carl-David var med och skrev den första svenska läroboken om diabetes 1992. På uppdrag av Socialstyrelsen 1996 medverkade han till att skriva de första nationella riktlinjerna för diabetes. För uppföljning av dessa skapades nationella diabetesregister som idag har stor betydelse för planeringen av dagens diabetesvård.

Tillsammans med sin hustru Elisabeth, professor i oftalmologi, gjordes flera studier för att klarlägga mekanismen bakom ögonskador vid diabetes. 1997–1999 var Carl-David engagerad i European Association Study Group for Eye Complications.

Carl-David kunde på ett föredömligt sätt kombinera omhändertagande av patienter med forskning, vilket gjort att han alltid behållit patientens perspektiv. Carl-David utnämndes 2013 till hedersledamot i Svensk förening för diabetologi. Svensk diabetesvård har med Carl-Davids bortgång förlorat en stor visionär.

För Svensk förening för diabetologi

Mona Landin-Olsson

ordförande

Eva Sjölin, 66 år, Lomma har, som tidigare meddelats, avlidit. Hennes närmaste är maken Robert och barnen Karin, Anders och Nils med familjer.

Eva Sjölin kom till Lomma kommun som chef för miljö- och byggförvaltningen år 2000. Kommunen var i en mycket expansiv och utvecklande fas där planeringen av ny bebyggelse och nya miljöer var av central betydelse.

Eva ledde förvaltningens mycket omfattande och komplicerade arbete med säker hand, där naturligtvis hennes yrkesmässiga erfarenhet och kunskap inom arkitektur och stadsbyggnad var av stor betydelse, men också – och, kanske, i ännu högre grad – hennes personliga egenskaper; hennes förmåga att stödja och entusiasmera sina medarbetare, hennes öppenhet och enorma energi.

Eva hade en viktig roll i Lomma hamn-projektet där också hennes optimism, fantasi och envishet var av stort värde, inte minst när vi – och det gjorde vi inte sällan – stötte på problem och utmaningar.

Eva arbetade med den fysiska planeringen där hus och bebyggelse naturligtvis var viktiga, men Eva tänkte också mycket på (mellan)rummen mellan husen, på mötesplatserna, trädgårdarna, parkerna, torgen och – framför allt – människorna som skulle bo eller arbeta där, eller bara besöka området.

Särskilt beundransvärda var Evas ambition och förmåga att ta in aktuell relevant forskning i planeringsarbetet. Hon engagerade sig för Alnarp även som ledamot i fakultetsnämnden.

Lomma firar i september i år att det är tio år sedan vi tog första spadtaget för nya Lomma hamn. Det är stor sorg att Eva är ytterligare en medarbetare i projektet som avlidit och därför inte kan uppleva detta, men vi har dem alla i tacksamt minne.

Lars Arheden

före detta ordförande i miljö- och byggnadsnämnden i Lomma

Thomas Håkansson

före detta kommunstyrelsens ordförande i Lomma

Erik Skärbäck

professor översiktlig planering, Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp

Birger Gerhardsson, 87 år, Lund, professor emeritus vid Lunds universitet, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är hustrun Kerstin och sönerna Örjan, Torbjörn och Krister med familjer.

Birger Gerhardsson växte upp i Västerbotten, i Vännfors, Vännäs socken, utanför Umeå. Hans fäder var bönder i rakt nedstigande led med en och annan militär i släkten. Som bondson fick han efter skolan arbeta inom jord- och skogsbruk.

1942 kom han till Fjellstedtska skolan i Uppsala där han i rask takt avlade real- och studentexamen (1947). Efter militärtjänst – reservofficer 1950 – och studier i teologi disputerade han 1961 och blev docent i Nya testamentets exegetik. I 27 år var han sedan professor i ämnet i Lund (1965–92).

Hans liv kom att fyllas av forskning och böcker. Bibelintresset var ett arv från den västerbottniska lågkyrkligheten. I unga år ägnade han sig också åt skytte, gymnastik och militära sporter, och det med utmärkta resultat. Hans gevär hängde på väggen i arbetsrummet hemma. Han var en tävlingsmänniska och ville gärna vara bäst.

Han prästvigdes för Luleå stift 1953 och hade några korta förordnanden som präst. Men forskningen blev hans livselexir, dock så att han betraktade sin forskning som något helt nödvändigt för kyrkan.

Han var professor i exegetisk teologi, jag var som hans efterträdare bara professor i Nya testamentets exegetik. Särskilt genom sitt arbete i en rad tunga teologiska kommittéer och genom sina många mer populära böcker och en omfattande föredragsverksamhet tog han sitt ansvar inom Svenska kyrkan.

Han var en god lutheran. Men Hedeniusdebatten i Uppsala hade tvingat honom att skarpt skilja mellan vetenskap och kyrkligt arbete. Såsom den förste fick han motta Anders Nygren-priset 1992.

Som bibelforskare blev Birger Gerhardsson världsberömd inom sitt område. Redan i Uppsala hade han ringat in sina forskningsämnen. Avhandlingen handlade om hur materialet från och om Jesus hade bevarats och förts vidare inom den tidiga kristenheten.

Första delen av en studie om berättelsen om Jesu frestelse utifrån Shema, den judiska trosbekännelsen i 1 Mosebok 6:4–5, blev avgörande för hans framgångar i Lund. Därmed inleddes också ett omfattande studium av Matteusevangeliet. Självständiga undersökningar, noggranna, välformulerade och innovativa.

Bibelforskningen har förlorat en av sina stora. Jag har mist en äldre vän och samtalskamrat.

Birger Olsson

professor emeritus i Nya testamentets exegetik i Lund

Källarmästare Claes Woelfer, 82 år, Torekov, har avlidit. Hans närmaste är sambon Ann-Sofi Blomberg, barnen Sara och Jens, systern Ulla Kockum och deras familjer, samt avlidna systern Vera Wicksells familj.

Claes Woelfer var en centralgestalt i Malmös och Skånes restaurangvärld och var hedersledamot i både EM Sandahl Foundation och i Malmö Källarmästarklubb där han varit ordförande i ett tiotal år.

Dessutom var han en av stiftarna till Skåneländska Gastronomiska Akademien och kassör där i tolv år. Hans kontaktnät var oerhört stort liksom hans djupa intresse för människor, sällskapsliv, djur, natur, friluftsliv och framförallt jakt liksom för bilar och båtar.

Claes växte upp i Malmö, tog studenten på Sigtuna humanistiska läroverk och blev marinintendent vid flottan med kaptens grad. Därefter blev det reklambranschen med anställningar hos AB Svenska Telegrambyrån och företaget Form fack kök.

Claes fick här stor insikt i restaurangers förutsättningar, vilket medförde att han blev krögare på Stekhuset Falstaff i Malmö. Krogen blev mycket populär och känd för sitt högkvalitativa kött med egen mörning. Falstaff såldes 1988 efter tjugo år.

Fram till 1992 var Claes engagerad i uppbyggnaden och driften av Hotel Radisson i Malmö.

Efter familjen Woelfers flytt till Torekov köpte de Hotel Kattegatt och drev det till 1996. Claes hustru Berit, som var en känd textilkonstnär, avled 2001.

I samband med stiftandet av Skåneländska Gastronomiska Akademien 1992 var Claes representant för restaurangrörelsen. Övriga tre stiftare var Helmut Prössel – matlagningskonsten, Anders Salomonsson – humanistiska vetenskaper och Sven-Olle – naturvetenskap.

Akademien byggdes upp och verkar på vetenskaplig grund i intimt samarbete med konsten och hantverket. Akademiens signum utåt blev snabbt större symposier och Årsfesten. Claes bidrag härvidlag var ovärderligt.

Det är ett stort tomrum som Claes lämnat efter sig, denne kloke, mycket ordentlige och alltid mycket intresserade man, näst intill en fadersgestalt. Han var en mästare i att bedöma arrangemangs kvalitet och inte minst det gastronomiska. Saknaden efter honom är mycket stor.

Sven-Olle R Olsson

hederspreses Skåneländska Gastronomiska Akademien

Bertil Petersson

Malmö Källarmästarklubb

Birger Gerhardsson, 87 år, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit.

Vid en vintermanöver i Norrland 1968 var den nye bibelprofessorn i Lund, Birger Gerhardsson, placerad vid brigadstaben.

En natt fick han leda striden från stabsbussen men blev avbruten av inspektion. Den norske infanteriinspektören blev förvånad då han fick veta att striden leddes av en reservkapten.

Vad gör kapten i det civila, frågade han och fick överraskad svaret: Teologiprofessor. Har Sverige alltid sådana som stridsledare? undrade han. Nej, vi är så få att man får spä ut oss med annat folk, svarade kaptenen.

Birger var stolt över sin militära rang. Men den var intet mot den placering han skulle komma att inneha bland världens bibelforskare. En amerikan som nyligen skrev om Gerhardsson framhöll att 1900-talets forskning i NT-facket präglades av två storverk: Bultmanns arbete om evangelietraditionen (1921) och Gerhardssons doktorsavhandling (1961). Kanske överord men med ett mått av sanning. Vad den senares ”Memory and Manuscript” innehöll var en djupanalys av judisk minnesteknik (mnemoteknik) och dess roll för bevarandet av traditionerna om Jesus i Nya testamentet.

Muntlig tradition omgjordades av en teknikalitet som tryggade mot trivial förvanskning. Liknande iakttagelser om utantilllärandets roll hade gjorts av två forskare för epik från Balkanfolken, Parry och Lord. Arbetet sågades visserligen av en amerikansk expert på judendomen, men samme expert, Jacob Neusner, gjorde senare avbön i ett berömmande förord till den nya upplaga av boken som kom ut 1998.

Under fjorton år var Birger och jag nära kolleger i Lund, han i NT, jag i GT. Birger hade ett levande intresse för min disciplin. Han vore välkommen att doktorera i mitt ämne, sade jag, men kanske ej så lätt att handleda!

Som stridsledare kom han att spela en oumbärlig roll i vår gemensamma kamp för att värna om studiet av de bibliska grundspråken i utbildningen av teologer, hebreiska och grekiska. Jag minns ännu hur jag deltog i en hearing i Stockholm som det högsta universitetsorganet (UHÄ) anordnade om språkfrågan. När jag plockade fram en overhead med Birgers avslöjande tabeller om den successiva nedrustning som sedan 1950-talet påtvingats grekstudiet gick det ett sus genom salen. Och luften gick ur motståndarna.

Den engelske litteraturvetaren Frank Kermode har i en essä med titeln ”Deciphering the Big Book” framhållit att sekulära forskare bara är vagt medvetna om den stolta forskningstradition som under två sekel vuxit fram på Bibelområdet. Här finns, sa han, ”established criteria of exact research … not often matched in the humanities”. I denna stolta tradition intar Birger Gerhardsson en rangställning. Hans livscykel beskriver reservkaptenens befordran till fältmarskalk i sitt akademiska fack.

Tryggve Mettinger

professor emeritus i GT:s exegetik i Lund

Anstaltsdirektören Torsten Rundblom, 91 år, har avlidit i Los i Hälsingland. Hans närmaste är makan Ann Sofi och barnen Karl och Stina samt Bertil och Gabriella från ett tidigare äktenskap.

Torsten Rundblom var född i Svartnäs i Dalarna och son till domprosten i Västerås, Oscar Rundblom och hans maka Vera.

Torsten Rundblom rekryterades 1951 till Björkahemmet, ett utslussningshem för ungdomsfängelsedömda, av Bertil Mogård, riksdagsman som då var ordförande i Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm.

Där började Torsten som assistent och var föreståndare från 1955 till 1958. Skyddsvärnets byråföreståndare, Helmer Eriksson, kom att bli en chef som fick avgörande betydelse för Torsten. Han var ursprunget till den humanism och det intresse för kriminalvård som därefter präglade Torstens arbete.

Torsten Rundblom var anställd i Kriminalvården under hela sitt yrkesverksamma liv. Han började 1958 som anstaltsdirektör på ungdomsanstalten Ystad. Därefter hade han samma befattning på kriminalvårdsanstalterna Norrtälje, Mariestad, Svartsjö, Norrköping och Roxtuna.

Torsten Rundblom var orädd, hade hög integritet och hade en kompass riktad mot humanism, engagemang och lyhördhet. Många före detta intagna fick en ny start i livet genom Torsten Rundbloms insatser.

För sina barn var Torsten en varm och engagerad pappa som förmedlade optimistisk energi. Han tyckte om att ha barn och barnbarn omkring sig och ordnade gärna tävlingar, frågesport och diskussioner för familjen. Han strävade efter att ha god fysik genom att springa och åka skidor. Han var stolt över Vasaloppsmedaljen 1956. Finnkampen på Stockholms stadion var viktig i hans liv. Torsten Rundbloms favoritpoet var Dan Andersson, vars sånger han drömskt lyssnade på.

Torsten Rundblom var engagerad i Rädda Barnen, Röda Korset, Brage och Leksands IF samt olika bridgesällskap.

Vi kommer alltid att minnas Torsten som den fina person han var med sin varma människosyn och sin medkänsla för de vanlottade och utstötta i samhället.

Gunnar Engström

Före detta teckningskonsulenten och konstnären Erik Ljungman, 93 år, Göteborg, har avlidit. Hans närmaste är brorsbarnen Anders, Mats och Susanne med familjer samt dubbelkusinen och skolkamraten Gunnar och hustruns släktingar från Österlen.

Erik Ljungman tillhörde den så kallade Bohussläkten Ljungman, som härstammade från en Boråsborgare på 1600-talet, medan modern var född Cullberg, båda kända prästsläkter. David, Eriks far, var som civilingenjör anställd vid Götaverken och Erik växte upp i ett närbeläget villaområde i Lundby. Han började 1930 på Högre latinläroverket i Göteborg.

Efter studentexamen vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverk för gossar 1940 och teckningslärarexamen vid Konstfackskolan 1947, samt slöjdkurser på Nääs, innehade han passagetjänster i Sollefteå och Härnösand.

Han utnämndes till ordinarie lärare i teckning vid sitt gamla Göteborgsläroverk 1955, vid Annedals folkskoleseminarium 1959 (1962 Lärarhögskolan i Göteborg) och var samtidigt timlärare vid Prästgymnasiet.

1964–1984 arbetade Erik Ljungman som teckningskonsulent vid Göteborgs skolförvaltning och var även konsulterad på riksplanet. Dessa tjugo år kom att bli avgörande för teckningsämnets utveckling.

Hans idoga arbete med ämnets många pedagogiska frågor och förutsättningar inom skolans alla stadier var genomgripande.

Han var ledamot av Konstmusei råd och styrelseledamot i Göteborgs konstförening. Den allra första skolutställningen, Elev 68, följdes av flera.

Inom skolförvaltningens miljögrupp hade han i uppdrag att förse skolor med god konst och utse konstnärer för utsmyckning av nya skolbyggnader.

1979–80 var han expert vid Skolöverstyrelsen gällande lokalfrågor och samtidigt involverad i silikatforskning vid Chalmers, för att undersöka keramikundervisningens arbetsmiljö.

1981 kom hans Skolhusrapport, som blev normgivande. Ännu i dag gör också hans specialritade möbler god nytta i många av landets bildsalar. 1981 framlade han med sin planeringsgrupp landets första bildlinjeförslag för gymnasiet. Från 1977 var han verksam i linjenämnden för konsthantverkslinjen vid Konstindustriskolan, dagens HDK, Högskolan för design och konsthantverk.

Vi bildlärare talar med tacksamhet om Erik och allt han gjorde med vänlighet och lyhördhet, skärpa och mycken förlösande humor, men också, då det var befogat, med en djupt känd, men precist tyglad ilska. Med sin framsynthet och sitt starka personliga engagemang skapade han alla förutsättningar för en pedagogiskt kvalitativ utveckling.

Många av hans insatser skedde dock i det fördolda, som hans engagemang för Göteborgs kyrkliga stadsmission, vars välkända emblem han komponerade. Dessa insatser presenterades i våras i stadsmissionens tidning Gatljus nr.1.

Erik Ljungman var sitt och många släktingars gamla läroverk hängiven. Han engagerade sig i kamratföreningen Gamla Latinare/Hwitfeldtares styrelse i hela 29 år, 1971–2000, efter några år som revisor.

Som sekreterare från 1982 var han verkligen omsorgsfull, han tecknade nytt årsboksomslag och diplom och dokumenterade våra möten med sin kamera. Som hedersledamot sedan 1998 tilldelades han 2002 Kungliga sällskapet Pro Patrias belöningsmedalj i silver ”för trohet och flit”. 

Minnet av vår till slutet spänstige och ungdomlige skolkamrat Erik Ljungman lever dock. Saknaden är stor men tacksamheten större.

Anita Meienberger

före detta bildlärare och lärarutbildare,

Göteborgs universitet

För Kamratföreningen

Leif Påhlsson

före detta årsboksredaktör