Direktör Bo Cavell, 78 år, Starnberg, Tyskland, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Barbara samt barnen Catharina, Christina och Christian i ett tidigare äktenskap.

Vår vän och tidigare kollega Bo Cavell avled stilla efter en längre tids sjukdom den 5 januari.

Efter teknisk licentiat-examen på Chalmers hade Bo chefsbefattningar inom svenska företag innan han blev teknisk chef på ett av världens ledande företag inom bromsteknik för fordon i München.

Med hjälp av den legendariske chefsrekryteraren Benke Nilsson lyckades vi år 1986 övertyga Bo om att bli vd för det lilla Autoliv i Tyskland med en årlig fakturering om cirka 300 miljoner kronor. När Bo slutade år 2000 hade siffran vuxit till cirka 5 miljarder.

Under Bos chefstid förvärvades tre större konkurrenter, vilka införlivades i Autoliv på ett effektivt sätt. Dessa förvärv samt uppbyggnad av egna ingenjörsresurser, både i Tyskland och globalt, medförde att Autoliv blev ledande inom bilsäkerhet.

Förvärven omfattade även ett brittiskt bolag, som var i så dåligt skick att leveranserna skedde ”perhaps-in-time”. Då åtog sig Bo chefsrollen även i England och lyckades genom nattliga taxileveranser hålla igång Fordfabrikerna.

När vi skulle ta det teknologiska språnget in i krockkuddeteknik med nya områden som pyroteknik, elektronik och avancerad vävteknik, var Bos gedigna och breda tekniska kunnande till ovärderlig nytta.

Under Bos ledning etablerades bolag i Östtyskland, Ungern, Polen och Rumänien, vilka blev kostnadseffektiva leverantörer till biltillverkarna.

Bo hade inte bara förmågan att rekrytera duktiga medarbetare, utan var också framstående i att utveckla chefsämnen. Som chef var Bo mycket omtyckt och respekterad.

Genom sin tekniska kompetens och sitt sakliga uppträdande etablerade Bo personligen långsiktiga och värdefulla relationer med sina tyska fordonskunder.

Samarbetet mellan Bo och huvudkontoret i Stockholm ägde rum i en positiv och konstruktiv anda. Ibland hade vi olika åsikter med åtföljande diskussioner.

Vi hittade dock alltid en framkomlig väg och nådde kompromissen med glimten i ögat hos Bo.

Vi är tacksamma för att ha fått arbeta med Bo – det blev cirka 15 år – då vi tillsammans lyckades skapa världens ledande företag inom bilsäkerhet. Bo anlitades även ofta efter sin pensionering av Autoliv och var bland annat under en längre tid chef i USA.

Våra tankar går till Barbara, som varit ett stort stöd för Bo, och hans barn, som också aktivt bidragit till Autolivs utveckling.

Gunnar Bark

före detta vd och styrelseordförande på Autoliv

Wilhelm Kull

före detta ekonomidirektör på Autoliv

Eva Sjölin, 66 år, Lomma, har som tidigare meddelats, avlidit.

Staffanstorp växte till stora delar fram under 1960- och 70–talen. Det blev då ett samhälle som huvudsakligen bestod av utbredda grupphus, så kallade villamattor, med ett ödsligt centrum som genomkorsades av en landsväg.

Först i slutet av 80-talet och början av 90-talet kom Staffanstorp att förändras och utvecklas till en modern småstadsmiljö, något som Staffanstorpsborna i dag till stor del kan tacka Eva Sjölin för.

Som stadsarkitekt var Eva Sjölin en drivande kraft som såg möjligheten att få till stånd ett trivsamt och omväxlande småstadscentrum. Efter att först ha organiserat en arkitekttävling för att få fram idéer till hur de centrala delarna skulle omdanas arbetade Eva vidare med planarbetet.

Eva ville ha en öppen demokratisk planering där alla fick en chans att påverka.

Det hela gick förvånansvärt smidigt tack var Evas goda kontakter, hennes klarsynthet och goda omdöme. Att tillsammans med Eva bygga upp det centrum vi har idag var för alla som var inblandade både stimulerande och lärorikt.

Hennes stora kunnande, skicklighet som arkitekt och känsla för miljö och skånsk kultur var i det sammanhanget helt ovärderliga. Den så ofta besvärliga politiska processen blev genast mycket enklare.

Evas kunnande har spridits till många samhällsplanerare såväl i Skåne som utanför dess gränser. Dagens unga arkitekter har förlorat en god kunskapskälla. Eva saknas av oss som lärt känna henne, och av många andra.

Inger Hossmark

tidigare kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp

Michael Sandin

tidigare kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp

Advokat Conny Vigede, 64 år, Stockholm och Brösarp, har avlidit. Hans närmaste är livskamraten Geraldine Ferguson, hennes döttrar Iona och Rebecca, samt systrar.

Conny Vigede var född i Stockholm 1949. Han växte upp i Höganäs och tog studentexamen i Helsingborg 1968.

Efter värnpliktstjänstgöring vid Göta livgarde i Enköping hedrade Conny den juridiska fakulteten i Stockholm med sin närvaro och avlade juris kandidat-examen där.

Efter en inledande anställning hos advokat Henning Sjöström verkade han hos advokatfirman Björn Rosengren i drygt tio år, under vilken tid han också blev ledamot i Sveriges advokatsamfund. 1992 inträdde Conny som delägare i Advokatgruppen i Stockholm AB, för att 1999 övergå till samverkan med Försvarsadvokaterna i Stockholm.

De senaste åren arbetade han i egen regi, med uppdrag såväl i Stockholmsområdet som i Skåne, där han också tidvis bodde.

Conny Vigede var en sann gentleman av anglosaxisk extraktion, vilket bland annat tog sig uttryck i en viss faiblesse för engelska bilar, framförallt Jaguar. Sålunda var han ordförande i Svenska jaguarklubben i flera år.

Emellertid satt gentlemannamässigheten djupare än så; Conny Vigede var en omtänksam människa och sina vänners vän. Han kunde bekantskapskretsens födelsedagar utantill och försummade aldrig att höra av sig vid sådana tillfällen.

Conny Vigede visade faderlig omsorg om Iona och Rebecca och gladdes åt flickornas framgångar. Som yrkesman var Conny Vigede kunnig och påläst och tillvann sig respekt i kollegors och domstolars led.

Verksam in i det sista stupade han bokstavligen på sin post och lämnar familj och vänner i stor sorg och saknad.

Leif Gustafson, advokat

Göran Lindén, advokat

Sven Severin, advokat

Anders Samuelson, rådman

Författaren, orient- och litteraturvetaren Sigrid Kahle, Uppsala, 85 år, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hennes närmaste är barnen Marie-Louise och Felix med familjer och sambon, författaren Carl-Göran Ekerwald.

Man måste göra någonting stort i livet. Det var Sigrid Kahles andliga arv från pappan, den berömde Uppsalaprofessorn i semitiska språk H S Nyberg. Detta arv kom att prägla hela hennes liv.

Vårt första möte ägde rum i Tunis, den 6 oktober 1982. Inom ramen för Lunds universitets näringslivsinriktade arabvärldskurser var Kerry Persson, Fosam, och jag stadda på en fyraveckorsresa i arabvärlden. Vi möttes på en lunch hos den svenske ambassadören Carl-Henric Nauckhoff.

Sigrid Kahles namn hade jag flera gånger tidigare observerat i samband med understreckare i Svenska Dagbladet. De handlade merendels om litteratur och samhällsföreteelser i arab- och islamvärlden och var, det märkte jag snart, osedvanligt insiktsfulla.

Att jag nu fick klart för mig att H S Nyberg var Sigrids far gjorde henne än mer intressant. H S Nyberg var ett stort namn inom svensk orientalistik. Att Sigrid, till yttermera visso, var gift med den västtyske ambassadören John Kahle, i sin tur son till den tyske orientalisten Paul Kahle, gjorde inte saken sämre.

Sigrid och jag fann varandra omedelbart, något som ledde till livslång vänskap. Min fru och jag var sålunda vid skilda tillfällen gäster i det västtyska residenset; vi å vår sida har under årens lopp haft glädjen att ta emot Sigrid i såväl Lund som Bjärred och Alexandria.

Vi hittade samarbetsprojekt. Ett sådant, stort skall sägas, var svensk-arabiska poesikonferensen, som hölls i Lund 22–24 oktober 1984. Förspelet var anmärkningsvärt, ett möte mellan Ghazi al-Qusaybi, saudiarabisk industriminister och hans svenske motpart Nils G Åsling. Till saken hör att Ghazi al-Qusaybi var en av arabvärldens främsta poeter. När så Ghazi al-Qusaybi föreslog en svensk-arabisk poesikonferens, var det endast för svenska myndigheter att säga ja och amen.

Svenska institutet fick i uppdrag att förverkliga konferensen och överlämnade ärendet till Lunds universitets Programmet för Mellanöstern- och Nordafrikastudier. Som dess föreståndare, och med fullt stöd av rector magnificus Håkan Westling, fick jag och mina medarbetare händerna fulla med det organisatoriska förberedelsearbetet. Som sakkunniga tillkallades Sigrid Kahle och akademiledamoten Östen Sjöstrand.

Båda gjorde anmärkningsvärda insatser men Sigrid Kahles blev utslagsgivande. Hon hade inte bara valt ut den svenska poesi som skulle översättas till arabiska (och vice versa). Med sina vittomfattande kunskaper i litteratur, och flytande i engelska och franska, gjorde hon själva mötet mellan de svenska och arabiska poeterna till ett kulturmöte utöver det vanliga.

När jag så ett år senare påbörjade ett femårigt deltidsuppdrag som UD:s och Svenska institutets kulturemissarie till arabvärlden, kunde jag konstatera att nyheten om svensk-arabiska poesikonferensen i Lund hade spridit sig som ringar på vattnet.

Dessutom medförande svensk poesi i arabisk tappning kunde jag nu inför nya auditorier skapa återkoppling till poesikonferensen. Särskilt populära var dikter av Bo Setterlind och Skånepoeterna Ingemar Leckius och Jacques Werup.

Sigrid Kahle hann göra mycket mera i sitt liv, bland annat en biografi över fadern och två delar i en självbiografisk serie. H S Nyberg skulle ha varit nöjd med dotterns livsverk. Hon följde hans maning och gjorde någonting stort i livet.

Bengt Knutsson

docent i semitiska språk

Professor emeritus Birger Gerhardsson, 87 år, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit.

Birger Gerhardsson insomnade stilla på julnatten i närvaro av sin kära hustru Kerstin och barnen Örjan, Torbjörn och Krister samt barnbarnen. Birger fick glädjen att i en ålder av 87 år återigen uppleva en julafton i kretsen av sin kära familj.

Familjen var alltid viktig för Birger som växte upp i en stor syskonskara med föräldrar som var hemmansägare. Den stora familjen och lantliga miljön ställde särskilda krav på de uppväxande barnen. Därför kom Birger tidigt från uppväxtåren att intressera sig för naturen och vad den erbjöd.

Som 15-åring inträdde han i Fjellstedtska skolan i Uppsala för att där påbörja sina studier. Bildningsresan kom snabbt att omfatta universitetsstudier i Uppsala, Lund och andra internationella universitet. Birger Gerhardsson blev därefter så småningom en internationellt erkänd bibelforskare. Sedan han fördjupat sin analys av hur de judiska lärarna traderade väckte han aktning från såväl judiskt som katolskt håll.

Trots den stora akademiska kunskap han med åren tillägnade sig på svenska och internationella lärosäten övergav han aldrig uppväxtens Vännfors. Den praktiska kunskapen kring djur och vilda växter fortsatte han att odla och fördjupa. För Birger var det naturligt att då ägna samma omsorg och vetande i umgänget med naturen som han ägnat sin akademiska karriär.

Han kunde hantera en spade (minst sagt) och såg länge till att sommarhuset mådde bra när vännerna kom på besök.

Vi minns särskilt en middag i sommarhuset då Birger och Kerstin med norrländsk strategi övertygat tveksamma skåningar att till slut kapitulera inför de norrländska läckerheterna – som går under det missvisande namnet ”surströmming”! Att äta denna rätt kräver norrländskt tunnbröd som tillbehör. Det var Birger alltid noga med!

Birger delade generöst med sig av sitt vetande oavsett om det var hur man skulle täta en vattentunna eller tolka en knivig text. Birger och hans fru Kerstin skapade en krets där alla fick stöd och välkomnades i trygghet.

Den som bad Birger om stöd, en tjänst eller annan hjälp fick aldrig ett nej till svar. Han var alltid generös och omtänksam, inte minst när han med de egna forskningsresultaten som utgångspunkt stöttade unga, osäkra studenter. Bättre vägledare i sina studier kan unga studenter knappast få.

Birger var optimistisk och eftertänksam i sin person, och även då han mot slutet av sitt liv led av sjukdom, accepterade han tillvaron som den var och var tacksam för det liv han levt. Vi är tacksamma för att ha fått lära känna Birger och minnena av honom är ljusa och många.

Hans Sundström

Sidey Svedberg

Arkitekt SAR/MSA Eva Sjölin, Lomma, 66 år, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hennes närmaste är maken Robert samt barn med familjer.

Eva Sjölin var en unik människa på många sätt.

Vi mötte henne i arbetet kring olika projekt och i andra sammanhang där det goda samhällsbyggandet diskuterades.

Eva var en passionerad humanist och hade förmågan att kombinera detta förhållningssätt med kreativitet, driftighet och uthållighet i det dagliga, praktiska arbetet.

Vi förstod för ett par decennier sedan att någonting märkligt och hoppingivande höll på att hända nere i Skåne.

Ett standardmässigt planerat centrum i Staffanstorp med ett ensidigt innehåll höll på att förändras till en levande stadsdel med en blandning av verksamheter kring tydliga, klassiska stadsrum. Trista trafikleder omformades till riktiga stadsgator, bostadsfönster lyste på kvällarna över butikerna i bottenvåningarna.

Detta var en revolution för den tiden, då en diskussion börjat om en annan planeringsinriktning än den förhärskande, men de praktiska exemplen fattades.

Eva bröt ny mark genom att visa sin förmåga att förverkliga, den allra svåraste delen inom stadsbyggnadskonsten.

Efter flera liknande insatser i andra situationer, till exempel i Hjärup med det av människorna så djupt uppskattade Jakriborg, ägnade Eva det sista decenniet att arbeta med en ny stor stadsdel i Lommas mest centrala parti, Lomma hamn. Ett stort område med nedlagda industrier och förstörd mark skulle omvandlas till en ny attraktiv stadsdel, en ny modern småstad.

Där hann hon utföra sina värdefulla insatser som planerare men fick sorgligt nog inte se det helt färdigt. Området är nu utbyggt till hälften.

Vi och alla andra som arbetar med en humanistisk syn på samhällsbyggandet kommer att sakna henne stort. En stöttepelare och entusiast har lämnat oss.

Vi skall alla vårda de nyplanterade träd hon hann sätta på stadsbyggnadskonstens kalhygge.

Kjell Forshed

Monica Andersson

Torbjörn Einarsson

Erika Wörman

Rektor emeritus, filosofie doktor Nils Kjellman, 102 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är sonen Max med familj.

Efter en levnadstid om 102 år, 11 månader och 9 dagar har ytterligare en av Lunds skolors legendariska rektorer gått ur tiden.

Nils Kjellman tillhörde den generation av rektorer, primus inter pares, som blev sitt ämbete trogen ända fram till pensionsdagen. Rektorsstolen vid först Lunds privata elementarskola, och sedermera, efter skolans ”kommunalisering”, Strömbergsskolan (idag gymnasieskolan Spyken) var Nils Kjellmans under hela 32 år.

Fortfarande finns många personer kvar som varit städslade vid skolan under Nils Kjellmans ledning men framförallt finns ett mycket stort antal före detta elever som med aktning och vördnad minns sin högt avhållne, myndige och mycket godhjärtade rektor.

Kjellman var långt före sin tid med att införa en form av utvecklingssamtal med eleverna. Varje år hade han nämligen ett planerat samtal med var och en av skolans elever. Han kände alla eleverna vid namn och oftast även till bakgrund.

Detta var givetvis inte något självändamål för rektor Kjellman utan ett sätt att kunna ge varje elev det stöd som behövdes för att hon eller han skulle få sitt mått fyllt.

Under skolans tid som privatskola var den bland annat känd för att kunna föra fram sådana elever till studentexamen som andra läroverk inte klarade av.

Men rektor Kjellman satsade även på de elever som hade det särskilt lätt för sig bland annat genom att inrätta en tvåårig gymnasieutbildning för särskilt begåvade elever.

Från 1971 och till sin pensionsavgång 1976 var rektor Kjellman ordförande i stadens intagningsnämnd.

Efter sin pensionering men före en mångårig bosättning i Tyskland läste docenten i tyska språket in fyra akademiska betyg i ämnet fysik. Han deklarerade dock, vid besök på skolan för att låna fysikmaterial, att han inte hade för avsikt att bli dubbeldoktor.

Vid sin pensionsavgång ville rektor Kjellman ej bli förevigad i ett porträtt. Vid ett av sina besök på skolan gick det dock att övertyga honom om vikten av att inte bryta kontinuiteten, och si med det argumentet sa Nils ja. Konstnären Ingvar Nilsson ville då måla av honom i nutid, det vill säga intill sitt mikroskop. Porträttet hänger i skolans personalrum.

Nils Kjellman var en engagerad och flitig medlem i Lunds rotaryklubb, den så kallade gamla klubben och medverkade till att även hans efterträdare togs in i klubben.

Rektor Kjellman intog tidigt en myndig hållning med de vita tinningarnas charm men fick sedan, med undantag för kraftigt nedsatt hörsel, behålla både sina gåvor och sin apparition livet ut. Nils Kjellman hade förmånen och förmågan att bo kvar i sitt eget hem ända in i det sista.

När vi uppvaktade honom på hans 100-årsdag beklagade han sig över att datorn blivit så seg. Nils kommunicerade via både mejl och sms och det skulle inte förvåna mig om han även använde Facebook och andra sociala medier.

Rektor Nils Kjellman var en man i tiden som inte endast de anhöriga utan många andra människor, bland andra personal, kolleger och elever, alltid kommer att bevara i ett ljust och tacksamt minne!

Sten-Bertil Olsson

rektor vid Spyken 1981-1994

Professor Allan Malm, 68 år, Bjärred, har, som tidigare meddelats, avlidit efter en tids sjukdom. Hans närmaste är hustrun Christina och barnen Hedda, Isa och Carl med familjer. Han lämnar också efter sig en stor vänkrets.

Allan Malm föddes och växte upp i Halmstad och han kom i många avseenden att vara Halland trogen. Efter studier i ekonomi och historia vid Lunds universitet rekryterades han som doktorand i företagsekonomi av professor Curt Kihlstedt.

Under 1970-talets första hälft kom Allan och undertecknad att arbeta parallellt med våra olika avhandlingar. En stor del av arbetet förlades på nattetid och under talrika kaffepauser kom våra samtal ofta att handla om samhällsfrågor och kultur och den högre utbildningens roll.

Vi kom några år senare att utveckla kurser om strategi och ekonomisk styrning som i mångt och mycket kom att präglas av Allans pedagogiska idéer och med stark koppling till olika företagsfall.

Jämsides med framgångsrik strategiforskning och omfattande handledning av uppskattande doktorander tog Allan initiativ till och startade Institutet för ekonomisk forskning med explicit syfte att öka samarbetet mellan näringsliv och förvaltning med forskare inom ekonomi.

Institutet kom under åren att utvecklas till en viktig del av den framtida Ekonomihögskolan. Institutet blev en tidig mötesplats inom universitetet för studenter som prövade eget företagande – ett ”venture lab”. Ett för en ekonom ovanligt stort intresse för tekniska frågor var till gagn inte bara forskningsmässigt vid studier av innovativa företag, utan resulterade också i mekandet med bilar och traktorer och i otaliga utbyggnadsprojekt till den växande familjens torp i de halländska skogarna.

Åren 2005–2011 verkade Allan Malm som Ekonomihögskolans rektor. Han ansvarade då för skapandet av nya utbildningsprogram, en betydligt utvidgad internationell verksamhet, framförallt vad gäller forskning, och en klarare uppbyggnad av administrativa funktioner. Inte minst var hans blickar riktade mot framtiden och i projekt för att förbättra studenternas studiemiljö.

2013 var han ordförande för de företagsekonomiska institutionerna i Sveriges samarbetsorgan som ledde till en konferens i Lund under temat hållbarhet. Hans mångsidighet kom också till utryck i olika förtroendeuppdrag; ordförande för Ingenjörsvetenskapsakademien Syd, styrelseuppdrag i Skissernas museum, Sydsvenskan med mera.

Ett alldeles särskilt intresse hade han för Hallands nation i Lund där han med stort engagemang var inspektor ett tjugotal år.

Allan Malm lämnar efter sig ett bokslut av sällsynt god kaliber. Vi är många som saknar honom men framförallt lämnar han en familj som under alla skeden stått i främsta rummet för honom. I första hand går tankarna nu till dem!

Olof Arwidi

Förre rektorn vid Lunds privata elementarskola, Spyken, filosofie doktor Nils Kjellman, 102 år, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit. Hans närmaste är sonen, professor Max Kjellman, och hans hustru Anna samt barnbarn och barnbarnsbarn.

Nils Kjellman är ej mer.

Vi är i Sverige tusentals elever från Lunds privata elementarskola – Spyken – som minns och kommer att minnas vår rektor, Nils Kjellman. Han var rektor 1944–76 och hade svårt för och ville inte acceptera namnet Spyken.

Nils Kjellman kände och var oefterhärmligt engagerad i sin skola och dess elever, på ett sällsynt personligt sätt. Vi elever i varierande åldrar kom från olika platser i landet och från mycket olika sociala förhållanden.

Nils Kjellman skapade en personlig relation till de flesta av oss. Han hade ett enastående personminne parat med en känsla och en vidsynt förståelse för hur ungdomar i den tidens skola kände, tänkte och hade det.

Sin stora arbetsbörda till trots hann han engagera sig i enskilda elever. Han kunde till exempel, för att uppmuntra och visa sin uppskattning, utse en elev som inte hade skolans bästa betyg att föra skolans fana vid Lunds stads firande av svenska flaggans dag.

Hur många av oss studenter har genom åren inte förundrats och glatt oss över hur han vid 30-, 40-, 50- och 60-årsjubileer av vår studentexamen känt igen oss och mött oss med orden: ”Det var roligt att få träffa dig igen”.

Anders Fahlbeck

före detta fanbärare vid Lunds privata elementarskola – Spyken