Nicholas J Wesén, 57 år, Adelaide, Australien har omkommit i en olycka. Hans närmaste är hustrun Martine och dottern Jamie.

Nicholas J Wesén, Nicho, hade ett passionerat förhållande till livet, till sin familj, sina vänner, sitt yrke och sina intressen. Efter grundskolan gick han till sjöss, lämnade oss vänner i Malmö att snopet följa strömmen till gymnasiet.

Han återvände för att utbilda sig till marine chief engineer och sedan följde en rad spännande seglatser till världens alla hörn.

1982 klev han iland i Melbourne, och Australien skulle bli hans plats på jorden.

Ansvaret för stora fartyg till havs ersattes av ansvar för stora kraftverk. Lusten till utveckling ledde honom så in på nästa bana, marine surveyor. I tjänst för Germanischer Lloyd, Det Norske Veritas och sist Australian Maritime Safety Authority hade Nicho ansvar för att avgöra om stora fartyg levde upp till säkerhetskraven och fick segla ut på haven.

Den stora kärleken mötte Nicho i Melbourne 1992. Martine blev hans livskamrat. 1998 gifte de sig och senare adopterade Nicho Martines dotter Jamie. De delade livets glädjeämnen och strapatser – de senare fick man i hög grad i närheten av Nicho.

Mellan 1995 och 2000 prövade familjen att bo i Sverige, Skanör och Vellinge. Men gräset förblev grönare i Australien så flyttlasset gick tillbaka, denna gång till Cairns i det nordöstra tropiska hörnet, känt för Stora barriärrevet. Efter att i flera år ha tampats med orkaner, krokodiler, bränder med mera flyttade familjen till Adelaide i söder.

Men innan de slog sig till ro där skulle Stilla havet utmanas: I S/Y Olina satte Martine och Nicho segel i Panama och tog sig via Galápagos, Tahiti, Tonga, Niue, Nouméa till och runt Australien under sex månader. Olina blev den tredje kvinnan i familjen, Nichos ögonsten som han genomgripande renoverade och utrustade för att bli den ultimata pensionsdrömmen.

Nicho var mycket mån om vänskapen med dem som stod honom nära. Genom alla år fick vi ungdomsvänner oräkneliga brev, e-mejl och telefonsamtal. Samtal som genom tidsskillnaden överrumplade oss i arbetsvardagen. En första reflex var ofta att de störde, men samtalet rullade snart över på filosofiska funderingar och ingående omvärldsbetraktelser och när det avslutades var känslan berikande.

Vi sörjer Nicho djupt och våra tankar går till Martine och Jamie. Men vi hälsar honom som han skulle hälsat oss: ”See ya’ mate!”

Göran Emitslöf

Jan-Fredrik Ask

Carsten Klasén

Lennart Bengtsson

Ulla Marianne ”Ria” Törngren, 77 år, Malmö, har avlidit efter en tids sjukdom.

Ria var född i Sölvesborg där föräldrarna, Knut och Lilly, drev gästgiveri. Ria var enda barnet och har beskrivit sig själv som ”en blyg unge – tjockast på mitten där skärpet satt – med spikrakt hår”.

Då föräldrarna jobbade nästan jämt kom Ria till stor del att uppfostras av mormodern, Julia Adamsson. Julia var en moderlig men även spännande kvinna som hade bott både i New York och Köpenhamn.

Ria ville från början bli modetecknare, men fadern betecknade det som alltför äventyrligt och avrådde. Hon kom istället att arbeta som journalist, bland annat på Kvällsposten. Hon prövade även vingarna som flygvärdinna.

Jag lärde känna Ria på 70-talet då hon var bibliotekarie på Kockums. Vi träffades ofta på TLS-konferenser (Tekniska litteratursällskapet) och även på Bokmässan i Göteborg. Ria arbetade också en tid på NE där hon kontrollerade referenser. Hon översatte och recenserade böcker och skrev då och då kåserier i Sydsvenskan under signaturen Ria.

Ria tyckte mycket om att resa. Redan som 19-åring utforskade hon Europa under sju veckor. En kommentar: ”Tänk att Colosseum inte var större.” Varma länder som Grekland och Marocko lockade också.

På Döbelnsgatan i Malmö hade Ria en mycket personligt inredd lägenhet fylld av böcker, konst, krukväxter och allehanda kuriosa. Hennes musiksmak varierade från Maria Callas till Dexter Gordon och Chet Baker.

Ria hade en ”grym” (i positiv bemärkelse) humor och en oerhört vass tunga. Ibland så vass att man kunde bli sårad. Kände man Ria visste man att hon också hade ett varmt hjärta och förmåga att känna stor empati. I en hiss på Gothia hotell i Göteborg har jag bevittnat en mycket underhållande pingismatch i replikföring mellan Ria och Birgit Nilsson. Jag vet inte vem som vann.

Var Ria än befinner sig nu hoppas jag att hon har det bra.

Med allra största respekt och saknad

Birgitta Frylinger, Mölndal

Redaktör Tore Magnusson, 79 år, Malmö, har avlidit. Hans närmaste är hustrun Ulla och barnen Kalle och Anna med familjer.

Tore var född i Kågeröd. Efter realexamen i Svalöv inledde han sin journalistiska karriär på tidningen Arbetet där han uppmärksammades för sin intuitiva och väl utvecklade nyhetskänsla.

1958 värvades han till Kvällsposten, som då hade börjat bygga ut sin redaktion med yngre medarbetare för att nå nya upplagemål. Tidigt fick han axla tunga och viktiga befattningar.

Han var en flyhänt och omdömesgill reporter och redigerare och ledde senare med suverän självklarhet det stressiga arbetet att som morgonchef svara för tidningens slutliga utformning eller som nyhetschef se till att resurser satsades på rätt grej, som det hette.

Tore arbetade med den äran också en period som Kvällspostens korrespondent i London.

Tore brann för nyhetsarbetet och dirigerade sina medarbetare med en typometer som han använde både som pek- och som trumpinne samtidigt som han hämtade stimulans från det medhavda termoskaffet när han skulle formulera slagkraftiga rubriker på förstasidan och dagens löpsedel.

Hans omdöme var osvikligt och jag hade absolut förtroende för honom i hans roll som gatekeeper. Vi hade många samtal nätter och tidiga morgnar om utgivarfrågor under åren undertecknad var redaktionschef på Kvällsposten. Det var få gånger vi var oense.

Han var en tidningsmakare av rang, en kollega som jag beundrade och en kär vän.

Mina tankar går till hans familj, hustrun Ulla och barnen Kalle och Anna, som båda valt att arbeta som journalister.

Per-Magnus Forsblad

Civilekonom Tommy Moll, 69 år, Göteborg, har avlidit efter en längre tids sjukdom. Hans närmaste är hustrun Py och döttrarna Lisa, med fästman Lars, och Frida.

Alltsedan ungdomsåren var Tommy en mycket nära och kär vän till oss. Vi växte upp tillsammans i Malmö och den vänskap som formades då fortsatte hela livet. Sorgen över Tommys bortgång är stor, men all den gemenskap och glädje vi tillsammans har upplevt är djupt rotad och våra glada minnen är outtömliga.

Efter studentexamen vid S:t Petri läroverk i Malmö studerade Tommy ekonomi, först vid Malmö handelsgymnasium och därefter vid Umeå universitet. I Umeå träffade han Py som blev hans hustru och livskamrat i 43 år.

Efter civilekonomexamen blev Tommy produktchef i Mölnlyckekoncernen – ett ledande företag inom konsumentprodukter och plantskola för civilekonomer. Med undantag för en kort sejour i Stockholm, som inköpsdirektör för Cederroth, var Tommy Mölnlycke trogen i alla år. Tommy var där en mycket framgångsrik och omtyckt medarbetare och chef.

För Tommy kom alltid familjen först. Med familjen reste han ofta till Alperna och hans oräddhet gjorde att ingen pist var för svår för honom. Många resor gick till exotiska länder i Asien och Sydamerika. Tommy planerade resorna med omsorg för att inte missa sevärdheter eller kulturliv. Han hade även ett stort intresse för ridning och film. Tommy var mångsidig och sökte ständigt nya upplevelser.

2004 reste Tommy med familj till Thailand, och hamnade i tsunamikatastrofen. De lyckades undvika vattenmassorna genom att ta sig upp på ett berg intill stranden. Denna händelse återkom Tommy ofta till.

Vi gamla ungdomsvänner minns när vi under ungdomsåren arrangerade fester i Malmö Tennisklubbs klubbhus och när vi deltog i en ishockeyturnering med ett lag under namnet Ohms lag var Tommy tongivande. Otaliga var våra träffar i den skånegård vi köpte tillsammans efter studentexamen. Livet lekte – vi reste till Barcelona och Kanarieöarna med våra fruar och Tommy var alltid den som spred glädje i gruppen. Oförglömliga är också våra årliga golfresor under vilka Tommy övertygade oss om att gemenskapen var viktigare än golfen. Trots att Tommys svåra sjukdom smög sig på ville han till varje pris fortsätta att vara med.

Tommy var en otroligt stark och positiv person som vägrade att ge upp. Han gladde sig åt att fira jul och nyår med familjen och berättade då att han kände sig bättre. Sjukdomen tog emellertid ett fastare grepp och vi känner stor saknad över att Tommy inte är bland oss längre. Våra tankar går till Py, Lisa och Frida.

Vännerna

Peter Aspelin

Björn Friberg

Göran Havander

Hans von Reis

Christer Thilander

Rolf Troell

Professor Allan T Malm, 68 år, Bjärred, har, som tidigare meddelats, avlidit.

Allan T Malm var född i Halmstad där han gick i gymnasiet. 1966 började han studera i Lund och blev efter två år fil kand. Sedan avlade han fil lic-examen och tog ekonomie doktorsgrad. Han disputerade på en avhandling om strategisk planering, vilket resulterade i en docentur vid Företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Så småningom fick han också en professur i företagsekonomi. Med denna följde bland annat rektorstjänsten på Ekonomihögskolan och en rad styrelseuppdrag.

Trots att Allan alltid verkade jobba hade han märkligt nog en fritid, som han fyllde med varjehanda praktiska göromål. Att snickra och måla klarade denne praktiske man galant. För att inte tala om att köra grävmaskin. Det var en av favoritsysselsättningarna. Allt detta praktiserade han på sin och hustrun Christinas gård utanför Halmstad. Där skaffade han sig med tiden en försvarlig maskinpark.

Till allt detta ska läggas att Allan var en sällskapsmänniska av stora mått, sina vänners vän i alla väder. Han hann också med att intressera sig för studenterna i Lund, och engagerades först som proinspector, sedan som inspector vid Hallands nation. Där rönte han stor uppskattning för sina insatser. Under 90-talet ledde han sammanbyggnaden av Hallandsgårdarna i Lund till en enhet.

Allan T Malms bortgång lämnar ett stort tomrum i kamratkretsen. Med honom är förknippade över ett halvt sekel av goda och glada minnen. Vi sörjer honom djupt och tänker på hans hustru Christina, döttrarna Hedda och Isa med familjer och sonen Carl.

För kamraterna

Tommy Carlson

Rolf Wenander

Leif Östlund

Förra skolsköterskan Margit Nilsson, 73 år, Klagshamn, har avlidit efter en lång tids sjukdom. Hennes närmaste är maken Lennart, barnen Anders och Lisa samt barnbarn.

Margit Nilsson arbetade som skolsköterska på Ljungenskolan och Stora Hammars skola i Höllviken under många år, fram till sin pensionering 2004. Hon var varm, godhjärtad och mycket omtyckt av elever, personal och föräldrar och inte minst av oss kollegor. Margit hade en sådan tolerant inställning till alla även om hon hade åsikter, och hon fick alltid andra att känna sig betydelsefulla.

Hon hade också en underbar humor och kunde få vilket tråkigt möte som helst att bli en fest. På fester tog hon alltid fram sitt lilla sånghäfte och dessa sånger lever kvar i oss än idag.

Ett av Margits intressen var att ha gruppverksamheter med ungdomar. Hon startade ofta grupper där hon såg behov, bland annat för rökavvänjning och första hjälpen. Hon sökte och fick pengar hos Lions för att bjuda in en danspedagog som lärde eleverna att dansa, för som Margit sa: ”kan man dansa behöver man inte dricka.” Hennes engagemang var stort och pågick även under sommarlovet då hon egentligen var ledig.

Tyvärr drabbades Margit av sjukdom som hon tappert kämpade mot under flera år. Sista gången vi träffades var i december, en träff som både Margit och vi uppskattade mycket. Vi kommer att minnas Margit med stor glädje och värme i hjärtat.

Våra tankar går till hennes man Lennart, barnen Anders och Lisa och til Margits älskade barnbarn.

Boel Divall Falk

Eva Jacobsen

Inger Johansson

Margaretha Olsson

Ann-Charlotte Gauffin

Kerstin Honeth, 82 år, Söderhamn har avlidit. Hennes närmaste är maken Bernt i Söderhamn, barnen Lena i Stockholm, Eva i Kapstaden, Robert i Paarl, Thomas i Lund, Anna i Wasaga Beach och Michael i Söderhamn samt hennes syster Margit i Köping med familjer.

Kerstin Honeth var en stark och vis kvinna av Hälsingland, med ett varmt intresse i människor. Hon hade en passion för historia, ett fantastiskt gott minne och en förmåga att lyssna och förtälja berättelser om gångna generationer.

Hon välkomnades till världen i Söderhamn den 15 december 1931 som dotter till Nore och Ingrid Lundgren och slöt sin livscykel i samma stad den 4 december 2013.

Kerstin träffade Bernt i Stockholm 1949. De gifte sig i Vadstena klosterkyrka midsommarafton 1951.

De fick barnen Lena, Eva och Robert under Bernts studier till bergsingenjör vid KTH i Stockholm 1951–1956. Familjen flyttade i december 1956 till Boliden.

Sedan följde representation för Kerstin som chefshustru vid Bolidens gruva Laisvall i Lappland 1957, vid Atlas Copco i Montreal 1959 och i Stockholm 1962. Under denna tid födde Kerstin i februari 1958 sitt fjärde barn Thomas i Arjeplog, med assistans av lappmarksdoktorn Einar Wallquist, och i juli 1962 sitt femte barn Anna i Montreal.

1965 flyttade familjen till Johannesburg där Kerstin nu strålande uppfyllde sin plikt som chefsfru och värdinna för Axel Ax:son Johnsons företag i Afrika.

Familjen flyttade 1970 till Toronto. Kerstins representation för affärskontakter fortsatte och familjen fullbordades i maj med det sjätte barnet Michael.

De återvände till Sydafrika 1973 för en utmanande period med egna guld- och diamantgruvor. Kerstin stödde Bernt och höll den nu vitt utspridda familjen tillsammans.

Efter många år sålde de företagen i Afrika och flyttade tillbaka till Sverige. Kerstin studerade religionshistoria i Lund och tog sin fil mag i februari 2005.

De köpte ett hus i Söderhamn 2009 och upplevde där ytterligare fyra underbara och lyckliga år med många besök av barn, barnbarn, övrig familj och vänner.

Bo och Dath Hall

Bengt Olof Haglund

Arne och Liisa Sundberg

Mikael och Birgitta Grounes

Gunnar och Monica Almgren

Jan Stjernstedt och Annica Norell

Professor Allan T Malm, 68 år, Bjärred, har, som tidigare meddelats, avlidit. Han efterlämnar hustrun Christina samt barnen Hedda, Isa och Carl med familjer.

Allan T Malm utstrålade en kraft och vitalitet och var alltid fullt ut engagerad i det han företog sig.

Även om beskedet om hans bortgång inte kom oväntat så är det ändå svårt för oss som arbetat tillsammans med honom under många år att fullt ut inse att han är borta.

Allan var synnerligen allmänbildad. Oavsett vilket ämne det gällde var sannolikheten stor att han precis hade läst något om det som diskuterades, företrädesvis via internet.

Han tyckte om att debattera och argumentera och i dessa diskussioner lämnade han sällan någon oberörd.

Allan var en visionär och entreprenör. Under mitten av 1980-talet startade han Institutet för ekonomisk forskning, finansierat med externa medel. Arbetet med Institutet förfinade och fördjupade samarbetet med näringslivet och byggde upp ett nätverk av internationella forskare som gagnat Ekonomihögskolan väl över åren.

Under denna tid arbetade Allan också aktivt med att handleda doktorander inom sitt forskningsområde, strategi, och genom detta arbete kom så kallade resursbaserad strategiteori att få fäste även inom den skandinaviska strategiforskningen. Allan medverkade också i många studier som tillämpade detta sätt att förstå strategisk utveckling på telekombranschen.

Under åren som rektor för Ekonomihögskolan (2005–2011) flyttade Allan fram positionerna, inte minst för utbildningen vid fakulteten som idag håller hög internationell klass. I detta arbete, där andra såg hinder, såg Allan möjligheter. Han satte alltid studenterna i första rummet och studenterna uppskattade verkligen sin rektor!

Teknikintresset gick som en röd tråd i allt från teori till praktik. När han kom tillbaka till kontoret på måndagen efter en helg med arbete vid familjens torp i Halland så bokstavligen sprudlade han av energi.

Idéerna om hur Ekonomihögskolan kunde, och skulle, förbättras var många och aldrig sinande och det var inte alltid enkelt att hänga med i hans tempo.

Men hans engagemang omfattade även medmänniskor och medarbetare. Med Allan kunde man alltid prata både om stort och smått och han tog sig alltid tid att lyssna, egenskaper som även präglade hans sista uppdrag som senior vicerektor för Ekonomihögskolan.

Vi är många som saknar Allan.

Fredrik Andersson, rektor

Kristina Eneroth, prorektor

Alf Rosenbäck, kanslichef

Ekonomihögskolan, Lunds universitet

Redaktör Tore Magnusson, 79 år, Malmö, har, som tidigare meddelats, avlidit.

Vi är många som minns Tore Magnusson från Kvällsposten som en genial tidningsmakare, en outstanding morgonchef och en synnerligen god vän. Som stod ut med att resa hemifrån klockan halv tre på natten för att göra slutprodukten av Kvällsposten, som då var en av Sveriges stora dagstidningar.

Tore gjorde det med bravur. Fordrande mot sina medarbetare var han. Men de älskade honom!

Detta redaktionella samarbete gav ett enastående resultat vad gäller journalistisk kvalitet och tidningsupplaga.

Mycket tack vare Tore Magnusson och legendarer som Lars Braw, Birger Buhre och många flera!

Tore var en spännande begåvning att samarbeta med. Han är en varmt ihågkommen journalist!

Tores många vänner kommer att minnas honom med glädje!

Ulf Rytterborg

chefredaktör Kvällsposten 1978–1985

Förra affärsföreståndaren Britta Eriksson, 93 år, Lund, har avlidit. Hennes närmaste är dottern Eva med barn och barnbarn.

Britta Eriksson föddes som fjärde barnet i en syskonskara på fem. Hon var dotter till Oscar och Ruth Emanuelsson. Då hennes mamma Ruth dog, endast 31 år gammal, var Britta 4 år. Pappa Oscar gifte om sig efter tre år och hans nya hustru Anna förde med sig sin gamle far och en fosterdotter. De blev tillsammans med en kokerska och husan Ida ett hushåll på elva personer. I hemmet rådde en frikyrklig miljö.

Moster Britta hade ett långt yrkesliv. 1903 köpte hennes morfar, David Hasselgren, porslinsaffären på Skomakargatan 1 i Lund. Hennes pappa, köpmannen Oscar Emanuelsson, tog sedan över.

Moster Britta följde redan som liten gärna med sin pappa till arbetet. Hon var glad och livfull och biträdena tyckte om att hon kom. Som liten flicka lekte hon affär på gården.

Då hon var 14 fick hon börja arbeta i affären på loven. När hon var 28 år blev hon affärsföreståndare och från 1957 skötte Britta och hennes make Egron Eriksson affären åt familjen.

Då hon var 67 år såldes Hasselgrens porslinsaffär. Hennes kärlek till glas och porslin och ett stort engagemang för kunderna gjorde hennes arbete innehållsrikt och stimulerande.

Det viktigaste i Brittas liv var kanske ändå att hjälpa andra. Morfar David Hasselgren var hennes stora förebild hela livet. Han var en av grundarna till Betania missionsförsamling i Lund. Han var en känd profil i staden som besökte sjuka och gamla, gav ekonomisk hjälp och läste tidningen på söndagarna för dem som inte kunde se. Han lär ha kallats ”Lundajesus” i vissa kretar. Bara en månad innan hon dog sa Britta: ”Jag har försökt leva i morfars anda”.

Moster Britta var verkligen givmild, generös och flitig att samla in pengar till välgörenhet. Hon broderade vackra dukar och andra alster, vilka blev mycket uppskattade då de såldes vid basarer på S:t Laurentiigården och Allhelgonakyrkans syförening.

Hon var under många år aktiv och ägnade mycket tid till ideellt arbete, bland annat i Vänskapens hus, en frivillig hjälpverksamhet. Hon var med och gjorde hundratals små huvudkuddar för sjuka och döende i Calcutta. Dessa sändes till Moder Teresas hjälporganisation i Indien och insatsen blev uppmärksammad av Moder Teresa själv.

Britta stod för kontinuitet i vår kringflyttande familj. Hon fanns alltid som en trygghet i Lund och ställde upp för oss i vått och torrt. Då vi flyttade kom hon och packade ner glas och porslin raskt och professionellt.

Hon kom alltid med presenter då hon besökte oss på vårt sommarställe. Fynd från auktioner och loppis såsom bolstervar, fat, handdukar, filbunksskålar, smidda spikar. Genast blev det fart med avlutning, målning, dunplockning och rengöring.

Sedan blev det kaffe, prat och skratt och så plockade mostrarna vinbär, skurade trasmattor på bryggan och lagade mat och inte minst dukades det alltid vackert av porslinshandlardöttrarna. Jag älskade då hon kom. Moster Britta var full av kraft och energi – aldrig lat, alltid handlingskraftig.

Moster Britta var bärare av traditioner från våra olika släktgrenar med rötter i Småland och i Skåne. Hon älskade allmogekultur och den gamla skånska textiltraditionen. Föremål och kunskap som fanns kvar i släkten har hon bevarat och fört vidare.

Britta har varit en förebild i mitt liv med sin livfullhet och starka vilja att hjälpa andra. Det finns ett stort tomrum efter henne. Det är fyllt av goda minnen.

Marie Hårding, systerdotter

Professor Reginald Stedman, 89 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är makan Ingrid samt barnen Susan, Nicholas, Magnus och Helena med familjer.

Reginald Stedman kom till Lund i slutet av 70-talet från Studsvik där han vid Sveriges forskningsreaktor haft en internationellt uppmärksammad karriär som neutronforskare.

Väl i Lund blev han snart en av våra drivande forskare inom Fourier-spektrometri som hade stor betydelse för att bättre kunna förstå halvledare, basen för dagens mikroelektronik och informationsteknologi.

Han kombinerade ett djupt kunnande inom fasta tillståndets fysik med en uppskattad förmåga att dela med sig av sina erfarenheter och sprida glädje vid kaffebordet bland sina många vänner.

Hans intressen spände över ett mycket brett område och han tvekade aldrig att ge sig in i nya projekt eller att gå nya oprövade vägar.

1989 lämnade han avdelningen för att gå i pension, idag saknad av vänner och kollegor.

Vännerna från avdelningen för fasta tillståndets fysik vid Lunds universitet

Hermann Grimmeiss

Günter Grossmann

Lars Samuelson

Den internationellt kände finlandssvenske barnläkaren, professor Niels Räihä, Dalby, har avlidit två dagar före sin 83-årsdag. Hans närmaste är hustrun Seija, sönerna Robert och Jan och fyra barnbarn.

Niels Räihä föddes den 20 december 1930 i Helsingfors. Fadern Carl-Erik var den första innehavaren av en svenskspråkig professur vid barnkliniken på sjukhuset i Helsingfors.

Niels Räihä inriktade sig tidigt på en forskarbana. Han studerade biokemi i USA och blev Bachelor of Sciences 1954. Därefter började han sina medicinska studier i Helsingfors och avlade både licentiat- och doktorsexamen 1960.

Efter genomgången specialistutbildning i barnmedicin och ett års vistelse som forskare i Stanford, USA, arbetade han som specialläkare för nyfödda barn på kvinnokliniken i Helsingfors 1965–80.

Han utnämndes till professor i pediatrik (barnmedicin) vid Lunds universitet 1980 med en kombinationstjänst som överläkare vid universitetssjukhuset i Malmö, dåvarande Mas, och dessa arbetsuppgifter skötte han till sin pensionering 1997.

Under sina första år i Malmö var Niels även chef vid barnkliniken och en viktig drivkraft för att sjukhuset fick en modern neonatalavdelning i anslutning till förlossningsavdelningen.

Niels Räihä var docent både i medicinsk kemi och pediatrik. Hans vetenskapliga produktion omfattade över 150 originalartiklar, nästan uteslutande inom hans speciella intresseområde, som inkluderade studier både på fostret och spädbarnet (första levnadsåret). Han insåg att för att kunna förbättra vården av spädbarn måste vi få bättre kunskaper om deras ämnesomsättning och fysiologi. Därför fokuserade han sin forskning på näringsfrågor hos för tidigt födda barn och hos spädbarn.

Niels var en av de första att inse, att proteintillförseln inte bara är en fråga om mängd, utan att man också måste se på sammansättningen av de ingående proteinerna och deras effekter på tillväxt och utveckling. Bröstmjölk är det överlägsna alternativet för uppfödning av nyfödda barn, helst moderns egen med alternativet bankmjölk (givarmjölk), men ibland måste man använda kommersiellt producerade modersmjölksersättningar. Variationen i bröstmjölkens sammansättning av protein och fett är mycket stor, och därför är det av stort värde att kunna analysera mjölkens protein- och energihalt för att kunna tillsätta berikning individuellt till för tidigt födda barn.

Niels Räihä observerade också att bröstmjölk innehåller stora mängder av en speciell aminosyra, taurin, som är viktig för normal utveckling av hjärnan och därför måste tillsättas i modersmjölksersättningar. Äldre preparat till fullgångna spädbarn har tidigare innehållit för höga mängder protein som barnet har svårt att utsöndra. Internationella och nationella rekommendationer har tagit hänsyn till resultaten.

Niels Räihä belönades för sina forskningsinsatser med Arvo Ylppö-medaljen 1987. I Malmö skapade Niels en aktiv forskargrupp kring nutrition av spädbarn som ledde till ett flertal doktorsavhandlingar och som fortfarande är aktiv.

Efter flytten till Sverige bodde Niels och hans fru Seija i det vackra och historiska Toppeladugårds slott och senare i Dalby.

Somrarna tillbringade han alltid i hemlandet, antingen på släkten Räihäs sommarparadis på Villinge eller på stugan i Hitis skärgård. Naturen, havet, och friluftslivet var viktiga, speciellt nära hans hjärta låg jakten. Det var rådjuren och fåglarna som höll honom kvar i Skåne efter pensioneringen.

Niels Räihä var en ansedd forskare, som hade aktivt internationellt samarbete och många invitationer som gästföreläsare på kongresser. Han var en omtyckt handledare, trevlig och varm person som kommer att saknas av många kollegor och vänner.

Våra tankar går till hans anhöriga.

Irene Axelsson

Staffan Polberger

Vineta Fellman

Rolf Ljung

Lars Holmberg

Rolf Johansson, president i Lions Club, 76 år, Löddeköpinge, har hastigt avlidit. Hans närmaste är hustrun Nan, brodern Olle och svägerska.

Rolf Johansson är inte med oss mer. Vi i Lions Club, Löddeköpinge, saknar honom och kommer att minnas honom som den hängivne och engagerade klubbmedlem han var.

2005 blev Rolf medlem i klubben. Med intresse och engagemang deltog han och hans hustru i klubbens alla åtaganden.

Fem år senare utsågs Rolf till klubbens pr, det vill säga, till ansvarig för klubbens kontakter med medier, ett uppdrag som han tog på fullaste allvar och skötte med omsorg och pondus.

Klubben, som under året genomför flera arrangemang för att samla in pengar och för att hjälpa, hade i Rolf en stor entusiast, han missade aldrig ett tillfälle att få hjälpa till.

Kanske var det just vid dessa tillfällen som Rolf trivdes allra bäst, vid dessa tillfällen fick han möjlighet att hjälpa till för att samla in medel till människor i behov av stöd och hjälp.

Hösten 2013 tog Rolf över ansvaret som klubbens president, ett ansvar som han tog på stort allvar trots svåra smärtor i höft och rygg, smärtor som tyngde och försvårade, liksom väntan på den operation som förhoppningsvis skulle hjälpa och lindra.

Han hann aldrig få den operation han så hett eftertraktade.

Vi inom klubben kommer att sakna honom för hans outtröttliga sätt att arbeta.

Våra tankar går dock i allra första hand till hans hustru Nan som vi vet alltid fanns i första rummet för Rolf.

Sune Svensson

Leif Persson

Bo Bogarve

Arne Ekblad

Stig Schultz

Arne Svensson

Krister Mårtensson

Lars-Eric Kjellström

Styrelsen i Lions Club, Löddeköpinge,

tillsammans med övriga medlemmar i klubben

Galleristen Alf Holm, 82 år, Malmö, har, som tidigare meddelats på Sydsvenskans kultursida, avlidit. Hans närmaste är sonen Göran i Höör med familj, samt barnbarn i Stockholm.

När jag första gången träffade Alf Holm arbetade han i ett galleri i Malmö vid sidan av sitt jobb på en bank. Vi blev snabbt vänner och något år senare berättade han att han skulle starta ett eget galleri.

Galleri Holm kom till 1969 och blev med tiden Malmös äldsta galleri och en samlingspunkt för en lång rad kolorister. Alf tilldelades Malmö stads kulturstipendium.

Förste utställare blev Alfs namne och specielle favorit Alf Lindberg. Per-Olof Nord och Bente Bjerregaard återkom ofta. Och därtill ställde han bland annat ut Inge Schiöler, Olle Skagerfors, Erwin Andersson, far och dotter Brunner, Maria Björklund, äkta paret Hall, Bernt Franckie och Jacques Zadig.

Den 29 maj 1982 intervjuade jag Alf i Kvällsposten under rubriken ”Konstnärernas konsthandlare”. Fast han gillade inte ordet ”konsthandlare”. Han var ”gallerist”! Då låg galleriet vid Västergatan där två små rum förenades av en brant trappa.

Alf berättade att han blev lurad första gången han köpte en tavla och att han inte fick låta köpet gå tillbaka. ”Det här är väl ingen bank heller!” sa köpmannen till 14-åringen.

Men med tiden skapade Alf en underbar samling som visats bland annat på museer i Ystad och Höganäs.

Alf Holm var alltid lika vänlig, juste och älskvärd och jag kan citera vad jag skrev i min intervju för nu för mer än trettio år sedan: ”Aldrig har jag hört en konstnär säga något ont om denne man, inte ens när morgonen ljusnat och flaskorna börjat bli tomma, inte ens när gallerister och konsthandlare grillats på spett som om det gällt syndare på den yttersta dagen, inte ens då. Alf Holm betraktas som seriös, mycket seriös.”

Jean Bolinder